Göteborgsposten – 5 juni 1861, sida 1

Språkrör från Stockholm. Den 1 Juni. Sedan öfverståthållareembetet började in skränka gat-artisternas rättighet att sjunga pipa och låta hvarsomhelst i gator och grän der, har vårt samhälles ifver vaknat upp toi att med kritiska insända artiklar förgöra all slags oljud. Signaturen C-—m har med väldig och dock mycket småqvick penna vändt sig emot hundarne, som tjuta så törfärligt, i syn nerhet om nätterna, att hvarken C—m ellei någon annan hederlig medborgare, som boi nära hundarnes konsertplatser, kan få den min sta naltro. Jag föreställer mig att det a svårt och jag är nu nästan tärdig att skrifve en skarp artikel mot de kattor, som ofta on nätterna med sina serenader och rendezvouei på grannens tak alltför disharmoniskt störs min ro. Ja, när man börjar tänka öfver allt det obehag en stockholmares öra måste lida så är det illa om man icke höjer sin röst emo! detta förtryck och gör allt som göras kar emot oljudet i verlden. Jag twor det var fjor som någon sömnälskande resande frä landsorten införde i ,tidningarne etwt attendes mot det störande i portklapparnes bårda slag midt i nattens tystnad och hur barbarisk se den var att bibehålla dem, sedan modet kom: mit med mekaniska ringklockor. Det hördes intet vidare at, något förbud mot portklappa blef icke utfärdadt och ifraren ansåg man kanske alltför veklig och sybaritisk, för al! fästa vidare uppmärksamhet vid hans ord. a mr ms tass STENS BER ORKAR SAN TREE SesR ee nt AROR ROR LURAR AEA OR