Göteborgsposten – 1 juni 1861, sida 1

——— 2rss undvikas. Och dessutom märker han de kort som komma i hans händer utan att en oinvigd kan observera det. Vill en spelare icke inlåta sig på sådana konster så sluter han förbund med någon bland spelets åskådare eller åskådarinnor. Den förbundne betraktar spelet och förråder den andras kort. De tecken som de öfverenskommit om äro olika inom de olika bolagen. Oftast skola följande förekomma. En blick på spelaren sjelf betecknar en kung, en blick på motspelarens hand en dam, på insatsen en knekt, på speltalriken ett ess, o. s. v. Ett obetydligt öppnande at munnen utmärker hjerter, ett tillslutande af munnen ruter, undre läppens nedböjande klöfver och dess höjande uppåt spader. Ofta isynnerhet användas damer till detta göromål. De benämnas amazoner, och man kan knappast tro, hvilka slags fruntimmer som låta använda sig till detta skändliga yrke. Adliga enkor, berömda konstnärinnor sitta mången afton såsom medhjelparinnor åt en sådan spelare, för att icke lida brist på spetsar och gyllene smycken. Emellanåt sluter greken äfven andra förbund. I Paris inträffade dervid en gång följande händelse. Ire greker hade förenat sig till ett sällskap och sökte hvar för sig efter offer. En af dem, en italienare, som hade sina raflinerade skurkstreck att tacka för sitt binanmn Candor eller oskulden, underrättade en dag sina kamrater, att han just upptäckt ett särdeles lämpligt offer, en till Paris nyss anländ man af god familj. Han vore en passionerad spelare och i hög grad slösande. Candor visste berätta, att detta praktexemplar nästa afton skulle besöka operan. Ett sådant byte fick man icke låta gå sig ur händerna. Anfallsplanen uppgjordes genast och operan besöktes nästa dag. Den rika småstadsmannen var der och den italienska oskulden hastade att presentera honom för sina kamrater. Bekantskapen gjordes hastigt och man fann sådant behag ihvarandras sällskap, att man omöjligt icke kunde skiljas åt efter representationens slut. I synnerhet var den fremmande likasom förtrollad och inbjöd de tre grekerna till en super i maison dorge. Sedan den luculliska måltiden var förbi föreslogs ett parti lansknekt för att förlänga nöjet. På förhand beräknande en sådan utgång hade grekerna kommit öfverens om att till att börja med låta småstadsmannen vinna 3,000 fres, hvarefter han sedan utan barmhertighet skulle plundras. Förberedelserna lof vade dem en lysande vinst, ty den unge mannen framtog en tjock plånbok, som han lade framför sig och framtog derur en femhundrafrancssedel. Lyckan var honom efter öfverenskommelse gynsam och han hade inom kort tid vunnit de 3,000 fres, som man beslutit att först låta honom vinna, och enligt småstadsboars vana hade han stuckit dem i sin plånbok. Han foreslog att fördubbla insatsen, men i samma ögonblick drog han fram sin näsduk och man såg att hans näsa blödde. Ursäkta mig mina herrar, sade han, jag ber blott om fem minuters uppehåll, ty högst sällan brukar detta onda, som jag lider af, räcka längre. Med dessa ord gick han ut ur rummet och lät sin plånbok ligga qvar på bordet. Candor var en alltför sympathetisk