Göteborgsposten – 1 juni 1861, sida 1

ter honom säges medlemmarne af detta föräfven hafva erhållit den benämning af greker hvarmed de populärt betecknas inom Paris samt i allmänhet i Frankrike. De söka företrädesvis sina offer inom den förnäma verlden, men i nödfall nöja de sig äfven med handtverkare och bönder på samma sätt, som räfven låter sig nöja med möss, då harar och rapphöns icke stå honom till buds. Bastillen och galererna, marechauss6et och gensdarmeriet hafva förgäfves blifvit använda emot dem. Alla polisens bemödanden hafva icke kunnat utrota dem. De hafva trotsat de förnämsta polischefers en Sarunes, en Fouches, en Vidocqs, en Espinasses alla planer mot dem. De hatva fortlefvat allt hittills och skola säkert äfven fortletva allt framdeles, så länge som det skall gifvas sluga och listiga menniskor, hvilka skola föredraga att letva af andras dumheter framför det att skaffa sig inkomster genom eget arbe.e. Dessa såkallade greker stå nästan alltid i förbindelse med hvarandra och göra sina affärer i större eller mindre bolag. Hvad den ena greken icke vet får han lära af den andra och genom en sådan vexelundervisningsmetod har deras bedrägerier utbildat sig till en ordentlig konst, med en egen och utvecklad teori. Öfver denna, som i så många fall står taskspelarekonsten så nära, har samme Robert Houdin, ur hvars memoirer vi för icke längesedan lemnade våra läsare några utdrag, i ett nytt af honom utgilvit arbete med titel: Les tricheries des grecs devoilces meddelat såväl rikhaltiga som intressanta upplysningar. En äkta grek är en förnäm person. Han visar sig blott i godt sällskap och undviker alla kretsar, i hvilka icke den allra finaste ton är rådande. Om han icke utmärker sig i konversationen så har detta tvenne orsaker. För det första vill han icke fördunkla någon och för det andra sparar han alla sina andliga krafter för utöfvandet af sitt yrke. Sitter han vid ett spel, så iakttager han, oaktadt hans ögon tyckas vara häftade vid hans kort, allt hvad som tilldrager sig omkring honom. Från de minsta småsaker gissar han sig till om hans motspelare har goda eller dåliga kort. Såsom fysiognomiker öfverträffar han Lavaters bästa lärjungar. Det tjenar till intet att man inför honom söker att inhölja sig i den kallaste likgiltighet. Den minsta rörelse i ansigtsmusklerna, den obetydligaste ändring i ansigtsuttrycket uppenbarar för honom de mest dolda själsrörelser. Denna observationsförmåga lär honom äfven hvilken grad af förtroende han inger. En grek spelar med största fullkomlighet alla sorts spel, men alla de sannolikhetsberäkningar som Van Tenac utvecklat utgöra för honom endast elementarkunskaper. Hans högre vetande består i den noggrannaste bekantskap med alla slags kortkonster. Han har utbildat sin hand till den största smidighet och ställer dels vid blandningen, dels vid utdelningen af korten så till, att han sjelf erhåller de bästa. Delar en annan ut korten så vet han dock hvilka kort hans medspelare hafva. Inom tre eller fyra spel har han lagt märke till alla de kort, som genom den obetydligaste skil-nad i teckningen eller färgen å deras baksida afvika från de andra. Äfven i de bästa fabriker kunna sådana oregelbundenheter icke