Hotel Niorres). Berättelse från första franska Revolutionen. (Öfversättning). — Det är ni, min herre, som räddade Blan ches lif den förfärliga natten? sade markisen. — Och Lonores? tillade vicomten. — Himlen medgaf mig verkligen den lyc kan att kunna vara dessa förtjusande unga flic kor till någon nytta, svarade grefven anspråks löst. Men, jag ber er, låt oss lemna dessa tack sägelser, hvilka jag ej förtjenar, ty jag gjord för dem endast hvad jag skulle gjort för hvarj annan. Jag visste icke hvem som sväfvade fara, då jag sökte beröfva lågorna deras offer Jag har dessutom icke lemnat er dessa bref fö att erhålla tacksamhetsbevis utaf er! De vor tvärtom ämnade att tjena mig till introduktions kort hos er, det är alltsammans! — Ah, min herre, sade markisen, hvad är vi icke eder skyldiga? — Utan er, tillade vicomten, utan er till gifvenhet skulle vår olycka vara ohjelplig. — Och det är den icke, sade grefven lif ligt, se der just orsaken till mitt oväntade besök . ) Forts. från N:o 1—68, 70—124.