Göteborgsposten – 1 juni 1861, sida 1

sofiska och som beslöt att göra sina affärer i provinserna. Dess medlemmar voro utom Raymond sjelt, den ofvannämnde Andreas och en tredje vid namn Chafford, som de associerade med sig 1 egepskap at slagsbult och som hade att med värjan slita de stridigheter i hvilka de kunde råka. Andreas utgjorde den såkallade taddern eller den som genom tecken underrättade den falske spelaren om hans medspelares kort. Som första fältet för ein verksumhev valde filosoferna Boulogne och upptogo bland sig ännu en fjerde usling, en viss Achill Chavignac, som val kände trakten och hvars göra var att locka rika personer i deras klor. Raymond hade antagit marquis-titeln samt uppträdde med mycken glans. Aflärerna gingo väl ända tills ett verkligt mästerstycke i sin sort af Chavignac sprängde också detta sällskap. Han hade lärt sig att känna en djupt i skulder försjunken man ar förnäm och rik familj. Denne hade han i att spela falskt anvisat ett medel att draga sig ur all förlågenhet. Den unge mannen lärde sig handtverkets konstgrepp och längtade ifrigt efter ew tillfälle att kunna få använda dem. Detta kom blott alltför snart. Chavignac förde till honom en belgisk grefve, en inskränkt menniska, som vore lätt act plocka. Spelet begynte meilan fyra ögon. Länge vinner den nye lärlingen, men plötsligt vänder sig lyckan och han törlorar icke blott sina penningar, utan ännu dessutom 100,000 fres på kredit. Spelet skall fortsättas och han håller just på att ge kort, då den belgiske grefven plötsligen springer upp samt griper honom i strupen och förebrår honom falskt spel. Han ryckte sig lös och vill bevisa sin oskuld, men grefven svarar honom blott med att ropa: polis, polis. Nybegynnaren faller på sina knän samt ber om nåd och utfärdar på de 100,000 tres han förlorat en vexel på kort sigt, hvilken hans fader inlöser tör att icke bringa vanära öfver familjen. Våra läsare skola säkert gissa att den belgiska grelven var en pariser-grek, som hade trädt i förbund med filosoferna. Hundratusen fres var en vacker summa. På hvar och en af de fem skurkarne skulle det hafva belupit sig 20,000 fres. Men Chatford, som öfvertog vexeln till presentation, resonnerade att det hela var bättre än en femtedel, samt begaf sig åstad med pengarne. De andra fyra spridde sig omkring för att uppsöka honom. Andreas fann hans spår, men nämnde intet derom, utan begaf sig ensam efter honom till Brissel. Han skaffade sig följe at en berömd boxare, en sorts riktig bulldogg med herkuliska lemmar. Om han med dennes tillhjelp aftvang Chafford pengarne eller om han blott erhöll den tillfredsställelsen att låta bulta sin förra kamrat halfdöd, derom förmäler icke historien. Raymond ärfde sedermera sin broder samt blef sålunda en rik man. Han hade aflagt ett edligt löfte att aldrig mera spela. Om han skulle hafva hållit det ifall han icke dött kort derpå är en annan fråga. Öfver sådana spelares vanliga ändalykt säger deras historieskrifvare Houdin: Då man så ofta hör mig omtala ofantliga vinster, så kunde man mena att flertalet af grekerna skulle blifva millionärer och en vacker dag skulle förvandla sig till stora kapitalister och godsegare. Det