Göteborgsposten – 1 juni 1861, sida 1

Då han talade om brefven från Guimard och Duth, gjorde markisen och vicomten på samma gång en rörelse af förvåning och vrede, men grefven, som snabbt fullföljde sin berättelse, tillät dem icke afbryta. Han sade, förändrande detaljernas sanning, att en sällsam slump gjort, det han i detta ögonblick befunne sig i den ryktbara dansösen Guimards särskildta ynnest, under det hans vän hertig de Lauzun ansågs hafva nyligen ingifvit m:ll Duth en häftig passion. Denna samma slump hade satt grefven i tillfälle, att för fröknarne de Niorres kunna förete flera bref af ett senare datum, hvilkas innehåll tillintetgjorde hvarje tanke på andra kärleksäfventyr. Han hade genom dessa bref lyckats tillintetgöra verkningarne af detta så skickligt hopspunna förtal. Fröknarne de Niorres hade återgifvit de båda sjömännen hela sin kärlek. Grefven hade, såsom man finner, visserligen kommit till samma slutsats som den med sanningen öfverensstämmande, men hade för att uppnå detta mål tagit en liten omväg. Då han slutat sin förklaring reste sig de båda sjöofficerarne och fattade de Sommes händer, hvilka de tryckte med en känsla af liflig tacksamhet. — Min herre, sade markis dHerbois djupt rörd, jag vet icke huru jag skall kunna för er