Göteborgsposten – 1 juni 1861, sida 1

— Af hvilket nät af uselheter äro vi icke omgifna! sade de Renneville. — Men hvad var det för ett bedrägeri? sade markisen lifligt. Hvad medel använde man, för att hindra fröknarne de Niorres från att hålla det löfte, som de gifvit oss? — Ett mycket enkelt medel; det användes ofta, men lyckas likväl alltid: förtalet! -— Förtalet! upprepade vicomten. — Ja, förtalet, som Beaumarchais nyligen så väl porträtterat. Grefve de Sommes berättade nu omständligt en del af den scen, som egt rum mellan honom och de båda unga flickorna, men framställde den i en helt annan dager. Enligt honom hade Blanche, långt ifrån att ha blifvit af honom aflockad sitt förtroende, nästan frivilligt gifvit honom det, Charles och Henri lyssnade under djup uppmärksambet. Vid att höra denne man, hvilken de så godt som icke kände, att se honom intränga i deras innersta tankar och taga en verksam del i hvad som rörde dem under försäkringar om en uppriktig vänskap och fullkomlig tillgifvenhet för deras sak, föreföll grefve de Sommes dem som en gammal vän. Om grefven icke hade någon annan afsigt än att vinna de båda unga männens förtroende, kunde han vara försäkrad om framgång.