Göteborgsposten – 31 maj 1861, sida 1

öppen dörr, uppmanade han markisen och vicomten att stiga in. Det rum, i hvilket de båda unga männen nu inträdde var större än det de nyss lemnat: ett stort gallerfönster insläppte vida mera ren luft. Möblerna voro snyggare och vida beqvämare. Det fanns i detta rum en viss ordning, som synbarligen gick ut på att låta dess innevånare glömma, det de befunno sig i fängelse. Den förste vaktaren, som aflägsnat sig sedan han öfverlemnat fångarne åt sin kamrat, kom nu tillbaka med en liten kopparlampa, som han ställde på ett bord. — Man beviljar er rättigheten att begagna ljus, sade han. Derpå fortfor han, då de båda unga männen förvånade betraktade hvarandra, utan att svara: -— Jag har befallning att till herrarne införa en person, som nyss infunnit sig i Chatelet. — Hvem då? utropade de båda fångarne på en gång. — Jag vet icke, svarade vaktaren; jag lyder endast de befallningar, som man gifvit mig. Charles och Henri vexlade åter en blick. — Hvem kan det vara? mumlade de. Fångvaktaren hade ånyo lemnat rummet. Hans kamrat vaktade på tröskeln. DHerbois och de Renneville väntade med synbar oro och