Göteborgsposten – 28 maj 1861, sida 1

De trenne personerna stannade och stodo en stund orörliga ansigte mot ansigte. — Ahl! utropade den vackra qvinnhan, jag misstager mig icke, det är en af mina gamla kunder i Versailles, hr Michel. — Han sjelf, vackra mamma Lefebvre, svarade skrifvaren och räckte gardeskorporalen handen samt bugade sig artigt för värdinnan; huru kommer det sig, att jag nu träffar er i Versailles. — Det är en af min hustrus ider, svarade korporalen. — Och jag har endast goda ider, det kan jag berömma mig utaf. Föreställ er, min bästa hr Michel, att nu under åtta dagars tid alla menniskor talat för mig om detta Vauxhall. Vauxball här och Vauxhall der . . . Jag har derföre velat se delta underverk. I dag är det söndag jag bad derföre m:me Hocke sköta restaurationen om någon gäst skulle komma, — och nu är jag här med min man. — Och ni har roligt? — Om jag roar mig! utbrast värdshusidkerskan ; det vill säga nu kan jag det icke mera Benen äro som afslagna på mig, hufvudet värker och strupen är alldeles hoptorkad: — Saken är, sade Lefebvre, att vi roat oss mycket tappert.