Göteborgsposten – 27 maj 1861, sida 1

en fri och öppen plats, ett slags neutralt område, som förenade dessa tvenne delar af etablissementet och låg framför ingången till trädgården. På denna plats befann sig en grupp af personer, hvilka vi känna redan från början af vår berättelse. Danton, Tallien, Michel, notarieskrifvaren Saint-Just och Joachim, den unge abben, som mycket beslutsamt kastat bort kåpan, för att i stället taga på sig uniformen, stodo och pratade med hvarandra, under det de med sina blickar mönstrade de promenerande. Joachim var charmant i sin gröna drägt med röda revererna. Danton hade ordet och de, som omgåfvo, hörde honom med en uppmärksamhet, som förrådde djupt intresse. — Jag har mycket tänkt öfver denna sak, sade advokaten, och — jag upprepar det — min åsigt är fast: de äro brottsliga! Det finnes dessutom ej någon grund för en motsatt öfvertygelse. DHerbois och de Renneville skola bli fällda; jag hyser intet tvifvel i detta fall. -— Men, anmärkte Saint-Just, ni känner ju dem båda två... — Ja visst, svarade Danton; och det är just derföre jag velat tränga in i denna beklagansvärda sak, ty jag hade alltid ansett dem för män af heder och fullkomligt värdiga adelsmän.