Göteborgsposten – 22 maj 1861, sida 1

Illotel Niorres). Berättelse från första franska Revolutionen. (Öfversättning). Denna scen hade hindrat oratoriern från att böra Gorains halfqväfda utrop, men Roquefort hade hört det. Då han blef varse de båda borgarena, lyste en glädjeblixt i hans ögon. Pojken knuffades in i vagnen, som nu rullade af i stark fart, sedan Fouch, Jean och Brune äfven tagit plats i densamma. Vägen var klart upplyst af skenet från eldsvådan. Fouch hade tagit plats midtemot Roquefort och Jonas, med en pistol i hvardera hand. -— Vi fara till Saint-Nazaire, sade han vänd till de båda banditerna; här måste finnas många bakhåll på vägen; j måste på förhand underrätta oss om alla de faror vi kunna möta. Jag svär vid Gud, att jag vid minsta hinder vi möta skall utan tvekan spränga hjernan på er. — Och jag svär detsamma! tillade Brune. — Således, återtog Fouch, tänk efter bvad vi sagt och underrätta oss i tid. ) Forts. från N:o 1—68, 70—115.