Språkrör från Stockholm. Den 18 Maj. Vi ha hört talas om Majroligheterna i Upsala. De äro möjligen nu för tiden lika trefliga som förr, men hvarken så många eller så storartade. Förr tågade man ut till Eklundshof, hvarje nation spelande sitt särskilda karnevalsspektakel, och i barackerna af granris, sirade med blommor och fanan, firades sedan vid bålen glädjefesten långt in på natten. Nu höll man sig i botaniska trädgården, blott trenne nationer uppträdde som utklädda, men de lära dock varit rysligt roliga. Upplänningarne, som föreställde en midsommarfest, hade med sig en bonde, som spelade sin roll så illusoriskt, att han blef tagen för en verklig bondlurk, som oförskämdt hade trängt sig in i samlingen, och såsom sådan bortkörd, hvilket naturligtvis var en aktörstriumf af första ordningen. Norrlänningarne uppförde åtskilliga amerikanska scener, deri vildar och yankees, äkta industririddare m. fl. förekommo samt en rector magnificus från det skandinaviska universitetet i Chicago, hvilken riktade ett tal, särdeles qvickt och rikt på diverse anspelningar, till vår universitetskansler som var närvarande och som också nådigt besvarade detsamma. Bland Stockholms nations diverse tidsbilder representerades äfven pressen af några redaktörer, som utvexlade en skarp polemik mot hvarandra, alldeles som det går till i verkligheten. Det hela var ofantligt lustigt och gladt såsom det kan vara det i den eviga ungdomens stad, den