Göteborgsposten – 22 maj 1861, sida 1

der vi längta efter att draga bort från Fyris till Mälaren, på det vi i hufvudstaden måtte få ett nyare och friskare lif i anda och san ning, som så väl göres oss behot. Men den dagen, då denna längtan nål sitt mål, kommer icke i vår tid, Fakulteter na, Cconsistorium minus och majus tycka sig sitta säkrare der de sitta och förblifva orubb liga i tron på sin visdom. I Upsala konsi storium lär emellertid det bruket vara gäng se, att man om en fråga först häller omröst ning och sedan debatterar. Professor B. äl den klyftigaste och, då han en gång efter vanligheten resonnerade ofantligt lärdt oct vidt och bredt samt efter den finare logikens strängaste fordringar, frågade en medbroder men, vidtberomde och höglärde broder, dr tror dig visst uteslutande vara i besittning a förnuft i denna församling? Jajamen — svarade B. helt naivt. — Välan, låt de lärdg fäderna sitta qvar så lärge med sitt ljus un. der skäppan, det dagas väl en gång, då tvär säkerheten och skråvisdomen förskingras och då man skall finna det lämpligare att symho: lisera kunskapens källa med den klara Målar: vågen än med den grumliga Fyris. Låtom oss under tiden glädja oss åt hvad vi hafva vår Vetenskapsakademi, som arbetar sig ifrig framåt, vårt Carolinska institut, som i alla fall gör det väsendtligaste till våra läkares skicklighet, låtom oss om möjligt tro på Na. tionalmuseum såsom ett värdigt tempel för våra minnen i vetenskap och konst, fröjdom o3s åt gasledning och vattenledning, åt allt som leder till ljus och helsa. Det är icke en sanning: Upsala är bäst. Man gör sina observationer, man sammanlägger det ena med det andra och kommer slutligen under fund med att det också finns någonting, som vi kunna kalla tör Gluntregimen. Det är för de flesta bekant, att i Upsala existerade ett sällskap eller ett kotteri af glada själar, som kallade sig juvenaler, der många med skämt och alla sorter af mer eller mindre lyckade qvickheter förde ordet, men der Gluntarnes pappa förde tonen. Det var på den tiden då nuvarande konungen och hans furstliga bröder också studerade vid universitetet. Juvenalerna, som voro eliter i studentkårenh, ade den äran att få umgås med prinsarne i deras aftonsamqväm, och naturligtvis har minnet af det glada lifvet fortvarat till den tid, då man kunde med gunst och nåd belöna gamla vänner för all den treflighet de fordom beredt. Häremot är ingenting att anmärka. Statsvigtiga embeten ha icke blifvit besatta med några gluntar. En har visserligen fått ett präktigt pastorat, en annan (han var dock icke äkta juvenal, blott en samtida) har fått en biskopsstol, men så voro de också onekligen dugtiga karlar. De äktaste ha blifvit använda vid hofvet och hr Wennerberg sjelf säges nu vara designerad till någon ny värdighet af öfverkastellan eller dylikt vid nationalmuseum med 8,000 rdr i lön samt boställe. Nuvarande teaterdirektören är glunt, hofkamreraren Hvasser dito, som