Göteborgsposten – 22 maj 1861, sida 1

staf Bernhard, som vore lärling, och öfrige arbetar begitvit sig från verkstaden inuti sin bostad för att äta middag, utan att Andersson då kunnat förmärka eller ana att någon eld fanns uti verkstadsspiseln, der :eld förut på förmiddagen väl varit uppgjord men redan blifvit kl. 10 afsläckt. Omkring 10 minuters tid efter det Andersson lemnat verkstaden och under det han och arbetarne som bäst höllo på med middagen fingo de höra rop från den i rummet brevid sittande drängen Johannes Thorbjörnsson att eld utbrutit i verkstaden, hvarpå de alla skyndat ut. Utkomne på gården sågs rök framtränga från verkstaden, derifrån, sedan dörren blifvit öppnad, lågorna slogo emot dem och dervid de funno att elden redan tagit sådan öfverhand att någon släckning icke var möjlig. Uppgifvande derjemte Andersson, att, efter hvad han sedermera förnummit, hans ofvannämnde son, Gustaf Bernhard, skall, en stund före det de begifvit sig från verkstaden, tillsagt drängen Thorbjörnsson att uppvärma draglim, samt att denne senare äfven för sådant ändamål uti fyren å spiseln inlagt hyfvelspån, hvilka dock icke skulle blitvit af Thorbjörnsson påtände, men som efter all sannolikhet sjelfve antändt sig af den eld som från förra eldningen qvarlegat i fyren. Extra poliskonstapeln C. Larssen, egare af nedbrunna huset N:o 38 hvilket varit af trä inredt i två våningar med 8 rum och 4 kök :samt vedbod och brygghus inpå gården, sade detsamma varit assureradt i Providentia för 3,000 rdr, men i följd af sedermera företagen nybyggnad kostade honom 4,000 rdr. Lösegendomen, som alltsammans blef lågornas rof, hade han ej försäkrad, hvartöre Larsson uppskattade sin förlust till 2,500 rdr rmt. Handlanden C. A. Cullberg, egare af huset N:o 37, hvilket ännu qvarstår ehuru betydligt skadadt af elden, hvaremot ett hans inpå gården beläget envånings boningshus jemte en åbyggnad af timmer uppbrunno, uppgaf att det nedbrunna boningshuset varit inredt i 9 rum med 3 kök samt jemte åbyggbader brandförsäkradt för 8,400 rdr rmt i Städernas Allmänna Brandstodsbolag. Sin lösegendom hade han, utom varulagret som blet räddat, försäkrad för 1,500 rdr rmt och af densamma bade en del genom branden gått förlorad, ehuru Cullberg nu ej kunde uppgifva beloppet af sin förlust. Stensprängaren Anders Börjesson, som varit egare af huset N:o 46, hvilket jemte all Börjessons lösegendom, som ej varit assurerad, helt och hållet blifvit lågornas rof, uppgaf att huset, som bestått af en våning med 9 rum och 4 kök förutom vedbodar på gården, varit assureradt i Städernas Allmänna Bolag för 8,000 rdr samt att han uppskattade sin förlust till 2,000 rdr rmt. Skomakaren Niclas Nilsson upplystes hafva varit egare af nedbrunna huset N:o 463, som han uyligen för 875 rdr rmt försålt till arbetskarlen O. Börjesson, som tillträdt detsamma den 1 sistlidne April. Någon förlust genom branden hade således icke drabbat Nilsson, helst han redan ur huset afflyttat sin lösegendom. Arbetskarlen O. Börjesson, hvilken tillhandiat sig sistnämnda bus, som bettått af 2 rum med kök och varit assureradt för 1,000 rdr rmt, hade ej heller gjort någon synnerlig förlust genom branden, ty först i Onsdags hade han inflyttat i sitt nya hus, men ej medhunnit att dit medföra någon annan lösegendom än några gångoch sängkläder, som dock blefvo bergade. Sjömannen A. P. Ericsson, egare af buset n:o 47, kom tillstädes genom sin hustru Mathilda Ericsson, som berättade att hennes man vore borta på sjöresa och att huset, hvilket helt och hållet nedbrunnit, varit nybygdt och inredt i 2 våningar med 3 rum och kök och försäkradt i Städernas allmänna brandstodsbolag för 2,000 rdr. Lösegendomen, som till största delen bergades, var försäkrad i Städernas Lösörebolag i Jönköping för 900 rdr och uppskattade hustru, Ericsson den genom branden uppkomna förlust till 200 rdr rmt. Timmermannen Magnus Olsson, egare af jemväl nedbrunna huset n:o 48, anmälte sig genom sin måg sjömannen C. J. Skogman, som bott i samma hus uppgaf att detsamma bestått af en våning och inredt