Göteborgsposten – 22 maj 1861, sida 1

den kloke och försigtige juristen. Denne hade lemnat rum för en man, som lydde blott en känsla, plågades af en enda tanke, kortligen för en hämndgirig, hvilken endast tänker på att kunna straffa dem, som åsamkat honom så många olyckor. Han knappast sof eller åt, utan visade sig öfverallt der hans närvaro kunde vara af nöden för den inledda ransakningen. Polislöjtnanten, kriminallöjtnanten, alla de tjenstemän, som kunde ha med saken att göra, kunde alltid finna rådsherren beredd att stå till deras förfogande. Hr de Niorres förebrådde sig bittert, att han så länge tegat med de förfärliga brott, för hvilka hans familj fallit offer; han sade till sig sjelf, att om han talat förr, skulle måhända de brottsliga ha blifvit upptäckta, innan de ännu bunnit utföra sina senaste dåd. Hela Paris, hela hofvet talade blott om hvad som skett i hotel de Niorres. De förnämsta namn inom adeln hade trott sig böra ge den arme fadren bevis på sitt intresse för honom, genom att låta inskrifva sig i hans visitbok. Niorres hade vägrat att taga emot någon; han såg hos sig ej andra personer än sådana, som kunde skaffa honom några dokumenter rörande den kriminalprocess, som skulle inledas. Under de tre dagar eom förflutit hade han en