Göteborgsposten – 21 maj 1861, sida 1

rese SET AE a vållade slöhet eller inskränkthet till en vis wång krets hos omgilningen, om icke en för irrad stråle från ljusets och idernas verl — en tilltällig beröring med någon begåtvac och bildad personlighet — antingen omedel bart eller genom något dess verk — plöots ligen väckt det till ew förvånande lit? Skulle då den kunskap, de ideer och tsnkeämnen som fadren inhemtat genom läsningen al god: arbeten, bli utan inflytande på den uppväxande souen? Är det icke snarare sannolikt att der ibland finnes något, som skall anslå de strän: gar i dennes själ, hvilka äro ämnade att ljuda vögst och skönast? Och är det icke i sed hgt hänseende af stor och oberäknelig vigt att dessa telningar, som skola inympas på de högre klasserna, dessa barn, som en gång skola intaga en framstående plats inom samhället, uppfostras i hem, der boken och icke glaset eller kortleken spelar hufvudrollen under fristunderna mellan arbetet? Ideen att genom läsoch lånbiblioteker sprida kunskaper och bildning bland landets fattigare befolkning var prötvad och befunnen ändamålsenlig i England, Förenta Staterna m. f. länder, innan man började tillämpa den i Sverige. Den har, såsom redan nämndt är, blifvit omfattad med en ifver, som visar huru djupt och allmänt det var insedt att här var en stor brist att fylla, mycket ondt att motverka och mycket godt aw uträtta. Besynnerligt är emellertid att det är nästan uteslutande på landsbygden som man inrättat dylika biblioteker, då de dock obestridligen äro mera al behofvet påkallade i städerna, liksom ock i dessa väl rikligare ponningebidrag af mera lyckligt lottade samhällsmedlemmar skulle kunna påräkuas. De frestelser, tor hvilka allmogen och den tjenande klassen på landet äro utsalta, uthärda hvarken i anseende till mångfald eller styrka någon jemförelse med dem, som i staden lura på arbetaren och hans mödosamt förvärfvade dagspenning. Den som (t. ex. här i Göteborg haft tillfälle att blicka in i de faltigare klassernas dagliga if kan icke vara okunnig om att 1, tyvärr, de flesta fall denna dagspenning oftast användas icke till gäldande at arbetarens och hans familjs nödtorttiga uppehälle, icke till beredande af deras husliga trefnad eller tili bildande at någon liten fond för de tillfälliga, oförutsedda behofvens eller ålderdomens dagar, utan i stället till betalande at usla och förnedrande förströelser, som äro egnade att förstöra både kropp och själ samt jaga den husliga lyckan och triden på flykten. Huru måvget sorgligt uppträde har icke den menniskovän, som ej låtit afskräcka sig från att sträcka sina forskningar till denna det moderna samhällets skuggsida fått bevittna. Han har sett modren uppbjuda sina yttersta krafter till att försörja de bleka och hungrande små, som i henne ega sitt enda stöd, under det att fadren, glömsk af allt annat än ögonblickets njutning och sökande underhålla denna. slomska så länge som möjligt genom ett omåttligt förtärande af berusande drycker, bortslösar i dessa usla nästen, som åro inrättade till den fattiges förderf, den i svett! och möda förtjenade riksdalern, hvarpå hustrun gjort räkning för bestridande af oundgängliga utgifter. Han har sett detta offer or frestelsen och dess egen svaghet komma RRRTSEUE RIE PAKET IEI UNIKT SR EUT