Göteborgsposten – 21 maj 1861, sida 1

hvarandra) kunde man lätt finna, att de båda voro unga. Hästarne sågo så friska ut som om de nyss lemnat stallet. Men en väldsam stormil rasade i detsamma fram öfver marken, böjande i sitt mäktiga fång trädens kronor och bortsopande deras bladverk. — llu! sade en af de båda ryttarne, ovädret brister snart ut, Jonas. — Är du rädd, Roquefort? svarade den andre leende. q — Ridd för ett oväder här i landet! genmälte Roqucfort och ryckte på axlarne, Sådana här stormar kunna: endast skrämma kattor. Ovädret hör dessutom icke hit, bufvudsaken är att du sagt mig sanningen. — Jag har sjelf gutt det. — Hvad har du sett? — llästarne ligga döda och menniskor sitta och äta och dricka. — Är du säker om att de drucko ? — Butcljerna stodo på bordet, och glasen voro till halften fyllda. — Då har ju kuppen lyckats? — Den kunde ej annat, det sade jag ju. När jag såg, att Fouchå så uppmärksamt följde spåren af din häst, tviflade jag icke längre på att han skalle taga af från vägen till Corbrvuse och fara hitåt. — Då lät jag genast anordna allt