Göteborgsposten – 21 maj 1861, sida 1

spoterna eller de privi!egierade klasserna och kurporationerna — detta står skiötvet otvar stjernorva; och hvarull tjenar det at klaga utver och spjerna emot det oundvikliga: Bättre är då av soka civilisera dessa klasser som redan äro så betydande genom sin nu merära ofvervigt och som snart nog torde bli det ännu mera — att tämja hydran, som kan bli så farlig -— en läugt storre och skonare bedrift an den, som sagan tillskritver Herkules. Sålunda kan det, som man sagt sig frukta som en allmän olycka, forvandlas ull en allmän välsignelse. Detta är ej den enda omständighet, som gör det mera naturligt och maktpålggande i uen verldshistoriska period, hvar viletva, att mörkret och råheten i samhällets lägre regioner motarbetas och skingras, än det varit någonsin förut. I forntidens och medeltidens civiliserade stater funuos skarpt bestämda råmärken mellan de olika samhällsklasserna. Dewa var under forntiden ej blott förhållandet i de samhällen, der etw verkligt kastsystem rådde; i de flesta af de öfriga var neml. det aristokratiska elementet förherrskande, och älven i de, som kallade sig demokratiska, var en stor del af innevånarne slafvar eller mer eller mindre politiskt eller borgerligt ofria. Under sådana förhållanden kunde naturligtvis icke ideeu om spridandet al allmän upplysning vinna några anhängare; icko heller var dess realiserande tänkbart så länge chevalerietl och feodalismen tällade med despotismen och hierarkien 1 utt förtrycka och törslatva massorna. Men ätven vm det omojliga varit möjligt — om en tanke, som var sä stridande mot de hos den herrskande och bildade delen at befolkningen gängse usigterna, kuanat vinna anklang och förverkligas, i trots at de omätliga hiudren, skulle derigenom icke vunnits hvad som kan vinnas nu, då så genomgripande förändringar föregå vcn skiljemurarne meliau do olika samhällsklasserna antingen aro helt och hållet ramlade eller bilda blott ruiner, som äro lätta al ölverstiga. En verklig stundscirkulation kan sägas äga rum, icke blott i Nordamerika utan åatven i de tlesta europeiska länder. De högre -till och med de hogsta samhallsklasserna rekryteras genom bondens och arbetarens söner och ättlingar -och väl avi så är! Ty endast härigenom kan man hoppas att de moderna samhållena skola bli mera länglitvade än de gamla, hvilka nästan alla dukade under tior fråmmande eröfrarefolk, emedan flertalet af medborgarna försvagats och törvekligats genom et yppigt lelnadssiät, under det att de öfverlemnat kroppsarbetet åt rlafvar eller andra icke mycket mindre ofria samhällsmedlemmar. Maste det icke iföljd härat vara af lögontallande och obestridlig vigt icke blott för individer och klasser utan för hela nationen att en sann och förädlande upplysning, så vidt sig göra låter, sprides äfven till de fatages bomngar, då från dessa embetsmän, vetenskapsman, författare och konstnärer kunna utgå för att utötva ett stort inflytande på stna landsmän, på hela fosterlandets framtid? : Hvem vet icke buru djupa rötter de i barndomshemmet mottagna itrycken slå i de unga sinnena? Hvem känner icke att månget okt anlag skulle for alltid torblitvit slumrande ) foljd at okunnigheten och tankarnas derat!