i värdshuset. Affären med vinet vär ju väl upp gjord, hvasa? -— Ja, svarade Roquefort, och den ha framför allt väl utförts. Jag gör dig min kom plimang. — Jag var säker om att Roubis skulle spel sin roll väl. Den lille skurken har en beundrans: värdt snabb uppfattningsförmåga. — Men hvar är han nu? Skulle han varse qvar på värdshuset ? — Det tror jag icke. — När jag smög mig fram dit, för att se efter huru saken gått, gjor: de jag det vanliga tecknet. Om Roubis funnits qvar i huset, skulle han ha svarat mig men ingen syntes eller hördes. — Men hvar är han då? — I skogen kanske. Han är i alla fall nog i säkerhet. För honom är jag lugn. En snabb blixt genomkorsade rymden, följd af en våldsam åskknall. Vid skenet från ljungelden kunde Roquefort och Jonas lätt urskilja de hvita murarne till det ensliga värdshuset. — Försigtighetsmått skulle icke skada, sade Roquefort; låt oss lemna våra bästar här vid trädet och smyga oss till fots till värdsbuset. De hoppade ned från hästarne och kommo snart fram till värdshusets gård. Der stannade de. Mörkret hade blifvit