Göteborgsposten – 21 maj 1861, sida 1

mma —— AI I Det sätt, hvarpå ärendet framställdes och besvarades, ger det en betydelse, :som berättigar det til uppmärksambet ätven i audra länder och icke minst i Sverige, hvarest sunda natioualekouomiska begrepp ej slagit så särdeles djupa rötter. En hufvudpunkt i budgeten var det föreslagna användandet ai det berakuade viverskoviet om Cirka 2 millwner L dels för att nedsätta inkomskatten iran 10 till 9 d. pr L, och dels for att borttaga accisen å papper. Det var härom striden rörde sig, och opposiuonuen var synbarligen länge i ovisshet ow, bvilket kontratörslag den skuile uppsätta. Flera dagar törgingo uuder en diskussion, sowm icke förde till något resultat, öfver frågan om man verkhgen kunde påräkua något öfversnou. Slutigen bleivo ledarne af Opposiviouen euse om att foreslå nedusättniug uf chetullen från 1 sh. 5 d. till 1 sb. pr l., istallet for att aiskaffa afgilten på papper. Oppositionen valde den i den stora massans ögon mest populära ståndpunkten. Den tordrade buligare the och atslog förslaget om papperskccisens uppnatvande, såsom ett ensidigt mat och steg, at hvuket tördelarne allenast skulle komma några tå till godo utan att direkte gagna massan at folket. Detta var en ståndpunkt, som kunde tätas at alla och på hvilken alla de vacklande röster kunde samla sig, hvilka icke skulle hafva mod att möta sina kommittenter under medvetandet om att hafra röstat mot ett tförslag, hvilket gick ut på att skaffa alla billigare the, denna engelsmännens tavoritdryck, som ätven hos de fattigaste klasserna är ett dagligt näringsmedel. Oppositionen drog också till strids med sina bästa törmågor. Disraeli, Sir Stafford Northcote, mr Horsmann, Horstall o. s. v. gingo i elden tör Torierna, men de möttes al män, sådana som Sir G. Cornewall Lewis (iurikesministern), Gladstone och Lord Palmerston. Resultatet blet en majoritet för regeringen af 18 röster. En af de vigtigaste upplysningar, som framkommo under denna intressanta debatt, var den som Gladstone meddelade om verkningarne af de förr gjorda reduktionerna i thetullen. Genom en Jjemiörelse at thepriserna före och efter torna tullnedsättelser kom han neml. till det resultat, att nedsättningen i allmänhet hade kommit konsumenterna till godo med allenast en fjerdedel, så att I af den summa, som staten gick förlustig genom nedsättningen, tillgodokom icke-konsumenter. Genom en nedsättning af 5 d. i tullen hade sålunda i regeln priserna gått allenast 1 d. lägre, men det framhölls äfven särskildt hårvid, att detta foörbållande inträdt under egendomliga omständigheter. De priser som jemfördes voro neml. tagua från just det år, nedsättningen skedde, eller det derpå följande, och det medgafs att vid en utsträckt jemförelse skulle det visa sig, att reduktionen i tullen så småningom ytterst kommit konsumeuterna till godo. Tillförseln från Kina inskränktes dessutom under de åren ge nom kriget meå Kineserna, under det förbrukningen ständigt ökade sig i England. Under dessa omständigheter, hvilka ännu till en del äro bestående, påstod Gladstone att den allmänna satsen, det en tullnedsättning, bör hafva till följd en nästan motsvarande prisnedsättning, icke kunde användas på den artikel, hvarom här var frågan, neml. the, hvarföre Oppositionens humanitet för de arbetande klassernas bästa i detta afseende ej vore af någon betydelse. Lord Palmerston påstod tillochmed, att en tull af 1 sh. 5 d. pr skålp. icke kunde kallas öfverdrifven, då det var den lägsta tull för the, som någonsin funnits i England; en nedsättning skulle allenast komma Kineserna tillgodo. —— — —— ——————————-