Göteborgsposten – 18 maj 1861, sida 1

Man satt glammande vid bordet och höjde glasen. — Lycklig resa! sade Nicolas och svängde sitt glas. Allas armar kröktes och glasen skulle just föras till munnen, då ett häftigt rop höll de drickande tillbaka. — Drick ej! ljöd en röst. Fouch kom rusande in i salen. — Dricken ej! upprepade han. Är detta vin af samma sort som det jag gifvit åt hästarne? — Ja, genmälte Augereau och Jean. — Nåväl, det är förgiftadt! — Förgiftadt! — Förgiftadt! skrek Gorain och släppte sitt glas. — Ja, förgiftadt! upprepade Fouche. Hvar är den, som gifvit er vinet. Hvar och en vände sig om, pojken på stället hade försvunnit. Kort innan Fouch6 inträdde i salen, hade pojken kilat ut genom en dörr midtemot den, som förde till gården, utan att någon observerat det. Det var nu ej längre tid, att förfölja honom. — Men, utbrast Augereau, hvad säger ni? Är detta vin förgiftadt? Huru vet ni det? — Det är ju samma sort, som jag gifvit åt hästarne? frågade Fouch ännu en gång.