Göteborgsposten – 15 maj 1861, sida 1

han hörde henne tala fullkomligt klokt och religt, visade han en glädje, som gränsade till yrsel. På aftonen hade denne gamle, som kallade sig Urbain, ett långt samtal med fröken de Morandes, hvarefter Urbain kom upp till mig på mitt rum. Utan vidare omvägar berättade han mig nu allt hvad läkaren redan sagt mig, men liksom doktorn visste han ej, om Laura var brottslig eller icke. Derpå underrättade han mig, att Noöl, trädgårdsmästaren på slottet Morandes, var son till markis dHorbigny. Men han hade alltifrån sin barndom visat så dåliga böjelser, att hvarje känsla af faderskärlek till denna vanartige alldeles slocknat inom markisen. En dag öfverraskade dHorbigny sin då blott trettonårige son, just när denne bröt upp inspektorens pulpet, i afsigt att stjäla. Fadren hade i sitt raseri höjt käppen öfver sin brottslige son, men denne hade vågat gripa ett vapen och hotade med att återgifva slag för slag. Markisens beslut var nu fattadt. Han förde bort sin son under förevänning af att göra en resa med honom, men kom ensam tillbaka hem och förklarade för sitt folk, att gossen aflidit på vägen. — Hade han öfvergifvit honom? frågade Brune. — Ja, svarade Fouch6. Han hade fört honom till Spanien och der satt honom i ett kloster, samt betalt för honom, att han aldrig mera