Göteborgsposten – 15 maj 1861, sida 1

— -— — öra mer än en passagerare i sender till )jurgården, der Stockholms sommarlif kommer tt lefvas ännu trefligare än förr, på nysanade stigar och nymälade hvilobänkar. Den ye befälhafvaren öfver Djurgården har nog hänga andra sköna inrättningar att bjuda på, ch när de blifva färdiga få vi se hvari de estå. Han lär vara nitisk och tänka på stora rräsplaner och de vackraste anläggningar nom sitt territorium. Vattenledningen är färdig, men det går asligt trögt med att tillgodogöra sig dess ördelar. Man besinnar icke hur godt det can vara att bara vrida på en kran, när man vill laga till middag, gora en tuting, skölja sin lekamen eller roa sig med vattenkonster. Ånnu har man icke kommit under fund med vridandet på eldsläckningsrören, och när för en tid sedan en damejeanne med svatvelsyra slogs sönder på Gustaf Adolls torg, glömde man att nyttja vattenledningen för att bortskölja faran, utan bredde i stället ett lager af grus derötver och satte vakt, som skulle varna folk att gå på i farligheten. Den komit, som skall bestämma huru med det inre af nationalmuseum styras och ställas må, hur det skall inredas, huru samlingarne och deras föreståndare skola sämjas etc.,, är nu tillsatt. Utom de ledamöter, hvilka tilltölje af sina embeten såsom chefer tör de verk, som vårda och förkofra de särskilda litterära och konstskatterna, äro sjeltskrifna i komit6en, har äfven den bekante Gluntarnes skald och tonsättare deri fått en plats. Det har sedan gammalt blifvit sagdt att herr Wennerberg vore bestämd till något sorts generalintendentskap öfver den nya, stora inrättningen, på grund at sina förtjenster i allmänhet och sin konstkärlek i synnerhet. Vi kunna dock icke förstå att ett embete härvidlag skulle kunna inrättas, under hvilket Riksantiqvarien och Kongl. Bibhotekarien m. fl. skulle lyda, enär det icke gerna kan antagas, att en intendent, huru mångsidig som helst, kan med full sakkännedom ingripa i de särskilda förhållanden, som blott hvarje chef tör sin afdelning till fullo förstår. Dessutom höra redan i administrativt hänseende de litterära verken och embetsmännen vid museerna under ecclesiastikdepartementet och öfverintendentsembetet. Vi våga derföre tro att ryktet om herr Wennerbergs anställning vid Nationalmuseum endast betyder att han är ämnad efterträda intendenten eller kamreraren vid tafveloch skulptursamlingarne, hvilka embetens nuvarande innehafvare när som helst äro färdiga att afgå tillfolje af ålderdom och sjuklighet. Sjelfva huset, det storartade och mycket omskrifna, har emellertid i dessa dagar halt en ny otur att komma på tal igen. I den latinska inskription, som bestämdes att inristas högst upp på den granna fagad, som vetter åt slottet och hvilken nu af en stenstilist ny: ligen blifvit utförd, befanns vid afsyningen er bokstaf uteglömd, så att det stod att läsa ar tim i stället för artium. Stenhuggaren, son törmodligen icke är klassiskt bildad, får gör sin sak omigen, hvilket icke blir så lätt, di inskriften icke eger plats på en enda lös sten utan räcker tvärsöfver hela stenväggen. Väl signelsen tycks icke vara med denna bygg nad; men kanske skall den nu ihopsatta ko