Göteborgsposten – 14 maj 1861, sida 1

Åsynen af det hemlighetsfulla tecken, markisen satt under skrifvelsen, upprörde häftigt den olyckliga qvinnan, och denna rörelse medförde med strida tårar ett tillstånd af lugn, hvaraf doktorn drog de bästa förhoppningar. Jag stannade qvar tre veckor i Gouesnou. Under denna tid anförtrodde doktorn, som kände fröken de Morandes hela historia, mig densamma i alla dess detaljer, men bad mig i hennes närvaro icke göra någon allusion på det förflutna; en sålunda framkallad kris skulle vara förfärlig och förorsaka ett återfall, från hvilket hon troligen ej skulle mera kunna räddas. Men hade Laura varit Noöls medbrottsling eller var hon offer för en afskyvärd stämpling? Det bade doktorn aldrig fått veta och Laura, som i början af sitt vansinne oupphörligt talat om scenen i trädgården, hade ej lemnat någon upplysning derom. Emellertid förklarade läkaren, att han sju eller åtta år förut redan trott Laura vara fullkomligt kurerad. Hon hade återfått sitt förnuft. Hon hade vid denna tid skrifvit flera bref, hon bade i en månads tid underhållit en liflig korrespondens, hvarefter en gammal man kommit och helsat på henne. Denne gamle hade stannat qvar hos henne några dagar och förklarat sig vilja föra henne bort med sig, men just då afresan skulle ske, hade Laura utan synlig orsak plötsligt