Göteborgsposten – 14 maj 1861, sida 1

ban kommer å mina vägnar, och visa henne det: tecken, som jag sätter här nedan på papperet. Sedan skall hon ej hysa några betänkligheter för att säga honom allt, och hennes förtroenden skall ingifya honom, huru han bör handla. I händelse Laura är fullkomligt frisk, men endast i detta fall, annullerar jag alla mina förut gjorda dispositioner och testamenterar hela min förmögenhet åt fröken Laura de Morandes. — Laura de Morandes! upprepade Brune med en blick på Fouche. Hon, hvars tragiska historia ni nyss berättat mig? — Hon sjelf, svarade oratoriern. — Var det då hon, som var vansinnig? — Ja. — Och ni har sett henne? — Straxt efter det jag tagit kännedom om denna skrifvelse, lemnade jag Quimper, jag kom till Brest och begaf mig genast till Gouesnou. Jag fann lätt läkarens boning och lät föreställa mig för honom. Jag vill ej omständligt berätta er, fortfor Fouch, mitt första möte med den vansinniga. Jag inskränker mig till att säga er, att den arma qvinnan genom den redlige doktorns vård emellertid befann sig på bättringsvägen. Läkaren önskade en kris, hvilken han hoppades skulle bli välgörande. Han trodde, att min närvaro och det jag bade att säga den sjuka, skulle verka denna kris och han misstog sig icke.