Göteborgsposten – 11 maj 1861, sida 1

gad, reste det sig icke hotande framför den unga flickan ? Men å andra sidan måste fröken de Morandes vara en förderfvad varelse, för att icke känna hvarken skam, förödmjukelse eller ånger inför sin medbrottsling, inför hennes på hennes egen befallning dödade barn, inför hennes bröder, hvilka den naturliga rätten gjorde till hennes domare. De tvenne olyckliga unga männens djupa förvirring tilltog alltmera. Laura vred sina händer af förtviflan. Noäöl var blekare än svepduken, som han nyss förut slitit från liket och hvilken låg bredvid detsamma, Med stirrande blick och hämmad andedrägt stödde han sig mot stammen till det stora trädet, vid hvars fot den lilla grafven gapade emot de närvarande. Månen upplyste med ett matt sken den dystra taflan: denna hemska scen hade redan varat i mer än en timme. En djup tystnad rådde i trädgården, en tystnad som endast stördes a! Lauras och trädgårdsmästarens häftiga andehemtningar. — Vi måste dock ha reda på sanna förhållandet! utbrast den äldre brodren. Vi måste veta hvem som är den skyldige, att han må lida det straff, som brottet förtjenar! Chevaliern uppgaf en riktig rytning af vild