Göteborgsposten – 11 maj 1861, sida 1

—.Åtf! !III. BB ULL —s— riv nation. Den finska nationen såsom sådan, är en skapelse af föreningen med Sverige. När derföre Finland och Sverige skiljdes åt, kände finnarne sig såsom ett eget ehuru med svenskarne törenadt tolk, och då de förenades med Ryssland, kom denna känsla af att vara ett eget tolk naturligtvis att ännu mera tränga sig på dem genom den skarpa motsatsen mot ryssarne. Detta sålunda uppkomna finska folk hade under sin förening med Sverige först emottagit den katolska religionen samt derigenom trädt im i den vestra kristenhetens gemenskap. Med densamma hade det derefter genomgått reformationen samt tagit sin sjelfstandiga del deri. Hvad bröderna Petri voro för svenska folket i afseende å reformationen, det var Michael Agricola och Petrus Särkilaks för finnarne. Men utom den allmänna vesterländska kultur, som finnarna sålunda genom sin törening med Sverige tillegnat sig, hade de äfven helt och hållet tillegnat sig den speciela form deraf, som utvecklat sig inom det svenska riket. De hade tillsammans med svenskarne genomgått alla dess stadier, och samma förhållanden och samma verkningar, som den utvecklat i Sverige, hade den ätven utvecklat hos finnarne. Samma sjeltstyrelseprinciper, som lågo inneboende 1 den svenska kulturen i Sverige, hade äfven slagit rot och blitvit inhemska i Finland. Samma demokratiska ande, som i hufvudsaken innebodde i de svenska institutionerna, fanns äfven hos det finska fulket. Med denna anda i sig var det, som det efter skiljsmessan från Sverige törenades med Ryssland. Men samma förhållanden, som inom Sverige framkallat uppkomsten af en skild klass säkallade ståndspersoner öfver det egentliga folket eller den såkallade allmogen, och hvilken klass utgjorde den egentliga bäraren at den svenska kulturen och dess principer, hade äfven under Finlands förening med Sverige åstadkommit samma företeelse inom det finska folket. Öfver massan af det egentliga folket hade inom Finland äfven uppkommit en skild ståndspersonsklass, som utgjorde den svenska bildningens och kulturens egentliga bärare. Till en del hade den uppkommit genom svenskar, hvilka som embetsmän öfver: flyttat till Finland från Sverige, men till stör. sta delen hade den likasom i Sverige utgå! från folket sjeltt. — När det finska folket der före skiljdes från Sverige samt förenades med Ryssland, medförde det från föreningen med sitt forra broderland medvetandet och känslan af att vara ett eget folk samt de i den sven: ska kulturen och de svenska institutionerna nedlagda demokratiska och sjelfstyrelseprinciperna, och för såväl det ena som det andra var Finlands ståndspersonseller bildade klass den egentliga bäraren. När derföre den första sorgens tid öfvei skiljsmessan var förbi for finnarne och de praktiska lifvet åter tog ut sin rätt, så kunde deras sträfvande helt naturligt icke blifva nå got annat än att arbeta i öfverensstämmelse med der anda och de principer,-de medfört från sina förra förhållanden. De hade vid föreningen med Ryssland fått sitt gamla sam. hällsskick bibehållet och de hade tått sin konstitution bekrättad. Det var visserligen en prekär gåfva, allt detta, det är sannt; men ms