Göteborgsposten – 11 maj 1861, sida 1

officiela dokumenter skulle skrifvas, så länge det icke funnos några finska tidningar och någon litteratur på det finska språket, sålänge kunde icke heller folkets ställning inom Finland blifva den, som den enligt den svenska samhällsskickets grundprinciper borde vara. Hade derföre Finland och Sverige förblifvit förenade med hvarandra, så hade med det svenska samhällsskickets utveckling åt demokrati till ett sträfvande att arbeta på en förändrad slällning för det finska språket i Finland, såväl i de bildade klassernas kunskap och anseende, som i officielt hänseende, ovilkorligen förr eller senare gjort sig gällande. Genom föreningen med Kyssland blef dock detta sträfvande ännu mera påskyndadt. Skulle det finska folket kunna räkna på att förmå uträtta något för att bibehålla sin sjelfständighet i förhållande till Ryssland, så var det nödvändigt att den största möjliga enhet mellan folkets alla delar, såväl den bildade klassen som allmogen, skulle göra sig gällande; det var nödvändigt att den bildade klassen för sina sträfvanden skulle finna stöd hos det egentliga folket, att det skulle kunna rycka det med sig, med ett ord att den bildade klassen skulle kunna höja det egentliga folket till sin ståndpunkt. Om således tolkets betydelse redan låg inneboende i de principer finnarne ärft från sin förening med Sverige, så måste de under de förändrade förhållandena, de inträdt i, ännu mera komma att inse densamma. Sträfvandet att förena de begge klasserna i folket och utjemna olikheten dem emellan blef ett oundgängligt vilkor för bevarandet af finnarnes och deras kulturs sjelfständighet i förhållande till Ryssland. Och detta kunde åstadkommas endast derigenom att det svalg mellan klasserna, som låg i språkförhållandena, upphäfdes. Stråtvandet att göra finskan till ett språk, som skulle kunna uttrycka hela den bildade klassens bildning, samt att utbredajkännedomen af detsamma inom hela ståndspersonsklassen och att få det infördt i lagskipningen och administrationen, för att derigenom kunna höja folket till mera deltagande för sina egna angelägenheter, blef derföre en lifsfråga för Finland. Och på den kastade sig äfven det finska folket med all sin kraft. Det såg mer eller mindre bestämdt, att derpå berodde alla dess vidare framtidsutsigter. Andra förhållanden kommo till och verkade i samma riktning. Öfverallt i Europa begynte folkens sagor och sånger att ådraga sig uppmärksamhet. Alltsedan förenipvgen med Sverige stodo finnarne i en andlig beröring med det öfriga Europa och följde med öppet öga de vetenskapliga rörelserna derstädes och influerades af dem. Samma orsaker, som i andra länder framkallade samlingar af folkvisor och folksånger — hos oss t. ex. Geijers och Alfzeli samt Arwidssons samlingar — ledde äfven, i sammanhang med behofvet att lära sig att känna det finska språket ordentligt, till att inom det finska folket också söka göra sådana samlingar. Och dessa försök kröntes med en oväntad framgång. Ur de mest aflägsna vrårna af Finland samt till stor del äfven från trakterna utom Finlands politiska gränser, bland den finska talande befolkningen i ryska karelen, ungefär — såsom vi hemtat vår fornlitteratur från Island —