Göteborgsposten – 11 maj 1861, sida 1

-— Och trädgårdsmästaren Noöl? — Natten efter den förfärliga scen jag till jen del berättat er, eller natten före den dag då brölloppet firades, blef den paviljong, der trädgårdsmästaren bodde, plötsligt ett rof för lågorna. Branden grep så häftigt omkring sig, att man omöjligen kunde hämma, den. Noöl hade blifvit öfverraskad i sin sömn och blef, troddes det, eldens första offer. Man kunde ej komma in i paviljongen. När man gräfde bland spillrorna, fann man några ben... det var allt. — Var denna eldsvåda icke chevalierns och baronens verk? sade Brune; ville de ej med ett slag förstöra alla bevisen på deras systers vanheder och straffa den olycklige trädgårdsmästaren ? — Detta var troligt, svarade Fouch; åtminstone var det allt folkets åsigt i trakten. Genom en sällsam skickelse hade den af Noöl för de båda bröderna berättade historien om barnet plötsligt blifvit ett samtalsämne i hela nejden. Fröken de Morandes vanheder var offentlig och när elden bröt ut, i hvilken Noöl måste ha omkommit, utpekade det allmänna ryktet baronen och chevaliern såsom anstiftare till detta nya brott. Denna anklagelse, hvilken man i början sökte qväfva genom alla möjliga medel, antof snart en sådan styrka, att rättvisans handhafvare måste blanda sig deri. Befallning gafs att anställa en