Göteborgsposten – 8 maj 1861, sida 2

stämma, jag har alltid haft för grundsats, at egna ålderdomens erfarenhet hela den vördnac den förtjenar. I ensamma kunnen mottaga dett förtroende-uppdrag. Allt, hvad i skolen göra blir väl gjordt. Vi godkänna på förband edr: räkningar och vi skola icke närmare granska nå gon enda af edra siffror. — Visserligen sade Gervais med en lät grimasg, är det förtroende j visen oss stort, oci vi känna oss smickrade deröfver . . . men det fin des måhända ett hinder... — Hvilket då? frågade Fouchå. — Erforderliga penningar . Vi ba nästan inga flere qvar, tillade Gorain. — Åh, sade Fouchå, den saken är ej til något hinder. När ni kommo till mig i går af ton, voro edra börsar väl försedda; ni före slog mig ju frikostigt ett lån, som jag måste afslå . — Det är sannt; men likväl... — Dessutom äro två personer af ert anse. ende icke så bara... — Det är äfven sannt, sade Gorain och sträckte på sig. — Och äfven om vår resa skulle blilängre och kostsammare än jag nu tror, skulle vi lät i första stora stad kunna låna på edra namn, son äro så med skäl eftersökta...