Göteborgsposten – 8 maj 1861, sida 2

staterna skrutit så mycket. Dessa utgöra helt enkelt blott illa sammanfogade lemmar, hvilka när som helst kunna falla ifrån kroppen och lemna denna orkeslos. En vecka hade sålunIda ännu icke förflutit efter krigsförklaringen, Iförrän ett nytt och stort affall skedde från Unionen. Hr Lincoln stod ännu i midten at JApril i spetsen för ett förbund af 27 stater; Inu äro dessa sannolikt reducerade till 21, och skola måhända inskränkas ännu mera. Det I finnes tillochmed de personer i norra staterna, som gerna se dessa affall och utan tvifvel skola inom sig jubla om sydstaterna lyckas beI mäktiga sig Washington. Det enskilda intresset lär hos dem det ötvervägande och de vilja hafva Newyork till centralpunkt för all administration. Skall emellertid Lincolns regering dkunna upprätthålla sitt anseende, så måste hon besluta sig för att handla med kraft, och hon kan göra det, om hon med energi utfor sin blokad af Sydstaternas hamnar. For dessa är det en lifsfråga, att tå exportera sin bomull och importera töda åt sina slatfvar, och sker blokaden med stort eftertryck, hvilket ar så mycket lättare som sydstaterna hafva eudast 1å farlyg att motsätta unionens, synes det obegriphgt,huru slalstaterna skola kunna härda uti längden. Bryter nöd ut bland slatvarne, skola dessa säkerligen icke tveka i utt göra uppror och -— himlen hämnas då grymt för en del hvitas blodsugande girighet aut vilja trampa sina svarta broder som hundar under sina totter. Tanken flyttas härvid oemotständligt tillbaka till den gamla mythen om Kam och Abel. Himlen hämnas for oskyldigt utgjutet brodersblod. Ett tungt moln hwvilar uvtver Amerika, när man tager frågans helhet i betraktande; ironiserande sig sjelfva, som den sturske hidömde på alrättsplatsen, skola Yankees i krigsdetaljerna nog lemna stoff will mången komisk pennritning i Historien, deri man läser på ena sidan tragedi och på den andra komedi. Times innehåller en märklig artikel om Österrike, hvilken det skulle vara kejsar Frans Josef godt att taga i omsorgsfullt betraktande. Deri påpekas det onaturliga uti att de olika provinserna inom Österrike skola lyda under en regering, hvilken har sitt säte i en obetydlig provins i Österrikes ena ände. Österrikes konsolidering, makt och lugn bero af Ungern, säger tidn., och om Ungern vore missbelåtet på samma sätt som Polen är och Italien var, skulle det bli till en svår dust för Österrike. Men ungrarne önska desto bättre endast vara ungrare och icke tyskar, men de önska ej någon annan än sin lagliga konung, om han ock är af tyskt ursprung. De önska ej att få inräknas bland ett dussin små provinser såsom blott delar af en stor stat, att styras från Wien efter centralisationens grundsatser. BErkehertigarne at Österrike hafva laglig rätt till Ungerns krona; men Ungern väntar, att de uppföra sig såsom suveränerna öfver ett sådant rike skulle göra. Dess krigiska befolkning är ingalunda hugad, att figurera i en sådan artificiel statsbyggnad som österrikiska ministrarne proklamerade för tolf år sedan. — — — Ungern är så stort, så mäktigt och sjelft en så stor del af det hela, att dess sak är af utomordentlig vigt. Med Ungern och utan Venetien är Österrike räddadt. Utan Ungern och med Venetiens qvarnsten kring sin hals är Österrikes vidare tillvaro omöjlig. De institutioner, den hushållning, vördnad för lagarne och parlamentariska förvaltning, som kejsaren utlofvar, äro allt förträffliga saker; men det beror på hvad mottagande de åtröna i Ungern. Om ungrarne verkligen äro belåtna med sin konung, Frans Josef, skall kejsaren af Österrike ännu en gång bli en mäktig monark, men utan Ungern är Österrike blott en provins. — Det skall utan tvitfvel kännas hårdt för tyskarne, att höra sådana ord sägas dem midti ansigtet, men det hjelper ej, ty de äro fullkomligt sanna. — Den officiela tidningen i Wien tillkännagifver mycket lakoniskt, att de 20 representanter, som Venetien skall sända till riksrådet, ha blifvit utvalda. På hvad sätt? frågar man sig, då man vet, att venetianarne ej ens velat vålja deputerade till en landtdag. Det är säkerligen följderna af någon ny tryckning; men allmänna opinionen skall ej låta