Göteborgsposten – 7 maj 1861, sida 1

Kuriren såg ned på sin interlokutör, och betraktade honom med genomträngande blick. — Har Hans höghet sjelf, i egen person, lemnmat dig detta bref till mig ? frågade Fouch. — Nej, svarade kuriren efter ett ögonblicks tvekan. — Hvem då? — En vän till monseigneur. — Grefve de Sommes? sade Fouch. — Ja. — Jag visste det! mumlade oratoriern mellan tänderna. Derpå tog han en penna och ett ark papper, och började skrifva. — Tag dessa penningar; de äro dina! sade han till kuriren, utan att afbryta sig. Betjenten skyndade att skrapa till sig guldet, som försvann i hans västficka. -— Hör, återtog Fouch i det han förseglade brefvet, som han skrifvit, och lemnade det åt kuriren, du skall genast bära denna skrifvelse till grefve de Sommes. Den innehåller det svar grefven begär. Gå! skynda! Han förde med dessa ord kuriren ut ur huset och skyndade ut på gården. Striden fortfor alltjemt och bibehöll ännu