Göteborgsposten – 6 maj 1861, sida 1

RER EEE VETERAN stötte hopen ett skri af fasa; men åsynen af de hotande klingorna afhöll hvar och en från att verksamt träda emellan. Denna nya strid egde rum på samma plats, hvilken blifvit nedblodad af den första. Baron Broussacs lik låg utsträckt vid de stridandes fötter och bredvid det kropparne af de båda borgarena, hvilka ännu icke kommit till sans. Då markis de Grandfleur rusade fram, trampade han på den utsträckta handen, som tillhörde advokaten Dantons hyresvärd. Smärtan aftvingade den stackars Gorain ett skri och återkallade honom till sig sjelf. Han kastade sig åt sidan och föll på Gervais, hvilken sålunda i sin ordning äfven uppväcktes ur domningen. De båda borgarena öppnade på samma gång sina ögon. Öfver deras hufvuden glänste de fyra blottade värjorna. Farans närhet återgaf de båda olyckliga resande deras förlorade krafter och sjelfbibehållelse-instinkten talade högre än förskräckelsen, så att de reste sig upp båda under detta tak af klingor, som rörde sig öfver deras hufvuden, och sökte rädda sig genom att utstöta starka skri och rop. Denna händelse afbröt hastigt den påbörjade striden. Men under det Gorain och Gervais, halft vansinniga af förfäran rusade bort mot vagnen,