Göteborgsposten – 6 maj 1861, sida 1

een en med vapenmakt utförd eröfring; men formelt erhöll den utseendet af en fri öfverenskommelse, i hvilken finska folket genom sina ständer erkände Rysslands monark som Finlands storfurste mot det att denne erkände Finlands bestående statsskick och grundlagar. Finland inträdde på sin nya bana, i sjelfva verket såsom en eröfrad provins, men i yttre formelt och legalt afseende såsom en sjeltständig stat med en egen konstitution. Det var med framhåällandet af denna yttre sida, som kejsar Alexander I försökte av smickra finnarne, då han på Borgå landtdag yttrade, att Finlands folk numera hade inträdt bland de sjelfständiga nationernas antal. Under dessa auspecier begynte den följd af nya öden, som det finska folket sedan ewt halft sekel genomgått. Samma det välförstådda intressets motiver, som hos ryska regeringen dikterade beslutet att låta de svenska lagarne och institutionerna fortfarande ega bestånd i Finland och att formelt låta Finland utgöra en egen konstitutionel stat, ha äfven sedermera bestämt ryska regeringens hällning i forhållande till Finland. Ryska regeringen är en autokratisk och despotisk regering, men den är icke någon barbarisk regering. Det förnämsva mål, den tyckes hatva ställt för sig, är att kunna spela en framstående roll i det civiliserade Europas rådslag. Den efterslrätfvar al om möjligt kunna hatva det afgörande ordet i laget. Den har dertöre, allt sedan czar Peters tider, ständigt haft sina ögon med spänd uppmärksamhet fästade på det vestra Europa. Der har den sett, huru kunskap och fribet förlana kraft och makt. Den har sett huru stater, hvilkas folkmängd och vidd äro ofantligt mycket mindre än det stora ryska rikets, duck hatva en i förhållande dertill betydande makt, blott derföre att deras befolkningar äro fria och intelligenta. Den har der lärt sig, att regeringen kan endast hvad folket kan, samt att frihet och kunskap hos ett folk utveckla en energi, kraltigare, än den, som kan sättas 1 rörelse genom äfven den mest fruktade despots påbud och mera uthållig än den, som kan framkallas af den religiösa vid: skepelsen. Men den har ätven sett, att kunskap och frihet bland folken leder till förstörande af den blinda lydnaden och undergiftvenheten för auktoriteten. Den har sett, att den frihet och intelligens, som utgör staternas makt och styrka, ätven leder till statsskick, sådana som Englands, samt revolutioner, sådana som Frankrikes. Den har dertöre lärt sig att inse, att om den skall kunna spela en stor roll i den europeiska politiken, så måste den herrska öfver upplysta och fria folk, men att en sådan upplysning och frihet inom dess underlydande folk äfven kunde leda till maktens öfvertörande från regeringen till folket. Den har derföre i afseende å sina underlydande länder ställt för sig det problemet, att der utveckla frihet och upplysning på sådant sätt, att de väl skulle öka landets styrka och kraft, men dock icke hota att göra RARE ROUTRAR RR RR RRRRRTRRAREEEEETEEEEREREERAEEERA