Göteborgsposten – 3 maj 1861, sida 1

— Morbleu! skrek baronen, ni missbrukar, drummel, den fördel ni eger, då ni väl vet, att er värja ej kan korsas med en adelsmans. — Du adelsman! sade Augereau och ryckte på axlarne; din förgyllda kostym döljer dig icke så väl, att jag ej kan derunder känna igen huden af Thomas Nicaud, den forne uppsyningsmannen öfver schweizergardets ena kasernsal. Jag har alltid längtat efter att få veta, om du kan föra värjan lika bra som tungan. Det är en fäktmästarenyck ! Nåväl, en garde, nu är rätta ögonblicket inne. J andre kunnen spänna för hästarne; jag åtager mig att ensam sköta denna fogelskrämma. Augereaus mellankomst, hans hotande åtbörder, de ord han yttrat till den stolte baronen hade alldeles förändrat scenen. Fouch, som i början varit förvånad, hade dock med synbar belåtenhet sett fäktmästaren blanda sig i leken. Han hade hållit tillbaka sina trenne reskamrater och hindrat dem från att deltaga i den nya tvisten. — Detta är en ny snara, sade han hviskande till Brune. Men ingen hade tänkt på hvad som nu inträffat. Låt oss skickligt begagna oss deraf. Låt genast sätta hästarne för vagnen. Brune hade tvekat ett ögonblick; men då han såg Augereaus lugna mine, tog han Nicolas