Göteborgsposten – 3 maj 1861, sida 1

IRA ——A—Z Augereau var ett barn af Paris förstäder; han hade hett blod, snabb hand och fattade snart sitt beslut. I det han blottade sin klinga, hade han inblandat sig i tvisten, hvilken hotade att hastigt blifva tragisk nog, fast besluten att taga stor del deri. Hans oväntade mellankomst hade öfverraskat alla de närvarande och baronens reskamrat hade låtit en rörelse af liflig otålighet undfalla sig. Jean, Nicolas och Brune ville i sin vrede åter rusa på baronen; men fäktmästaren höll dem med sin värja tillbaka. — Lugnen er, mina gossar! sade han skämtande; om det kittlar denne herre efter att få slåss, så blir det hans ensak. Jag har ej heller på länge knäppt till någon, hvars fysiognomi förefallit mig så obehaglig som den här personens. — Hvad behagas! inföll baronen och mätte Augereau med en blick af stolt högdragenhet. — Jag, genmälte fäktmästaren med en alltmera hånfull ton, jag, Pierre Francois Charles Augereau, är beredd att tjena er med ett litet styng, om ni så önskar. Jag vet hvad det är fråga om. Ni vill hindra dessa herrar från att taga de hästar, som med rätt tillhöra dem. Nå väl, man skall med eller utan er tillåtelse spänna dem för deras vagn, och det genast inför mina ögon . .. och om ni ej är nöjd dermed, så står jag till er tjenst.