Göteborgsposten – 2 maj 1861, sida 1

SA — RRENO den unge mannen, liksom för att mäta hans krafter, men vid åsynen af hans fasta beslutsamhet och den eld, som lyste i hans ögon, vände han sig om och styrde kosan mot stallet. — Jag skall drifva på honom! sade Nicolas och följde den krånglige drängen. Vid det stoj, som de otåliga resande gjort, hade emellertid flere fönster i grannskapet öppnats. Fönstren till ett värdshus, som vette åt postgården, voro fullsatta med nyfikna. I andra våningen till detta värdbus hade en mansperson, med armbågen stödd mot fönsterkarmen, åsett den scen vi nyss beskrifvit och tyckts egna densamma en djup uppmärksamhet. — Bravo! bravo! hade han utropat, då han såg färgaregossens manöver. Förträffligt, min vän! Lägg till honom på venstra benet! Garden är ypperlig! Jean hade, vid att höra sig så bedömmas, kastat blicken upp till värdshusfönstret. Ahl utbrast Jean förvånad. -Ah, inföll likaledes dem andre och helsade Jean med handen, jag misstager mig icke, jag har haft den äran vara i ert sällskap på vägen mellan Paris och Versailles i omnibusen. — Hr Augerau! sade Jean. — Han sjelf, min vän, på promenad till Arpajon, hans onkels hem.