Göteborgsposten – 2 maj 1861, sida 1

hurudana kapitulationsvilkor det ville, det had i sin makt att förvandla Finland till ett rysk guvernement, det hade kunnat göra knutpi skan till högsta lag i landet, om det velat samt forvandla hela Finlands befolkning til lifegna; och dock gick den ryska monarker in på att vid finnarnes kapitulation beviljs dem bibehållandet af det finska samhällsoc statsskicket samt att erkänna de existerande svenska grundlagarne. Det kan väl vart värdt, att kasta en blick på de orsaker oct motiver, som föranledde detta, ty uti dem lig ger förklaringen af ryska regeringens hel: behandling af det finska folket under de snari femtiotvå år, som Finland varit förenadt mec Ryssland. Förklaringen deröfver, tro vi, ligger: satsen om det välförstådda intresset. Ryska regeringen har alltid förstått att väl uppfatta denna sats. Den har ständigt hållit sina ogon fästade på det mål, den ställt for sig, och har ständigt låtit sina handlingar influeras endast af betraktelser öfver hvad som skall befordra eller försvåra detsamimas uppnående. Den har alltid, alltsedan kejsar Pauls död, varit en kallt beräknande regering. Dess åtgöranden ha alltid ledts af statsmän, som förstått att offra sina passioner och äfven enskilda tycken för de planer i hvars tjenst de ställt sig. Den har sällan förifrat sig. Den har ofta nog, varit sträng, ja tillochmed grym, men den har nästan aldrig varit det af lidelse eller med hänförelse utan alltid af öfverläggning. Har den intet att vinna genom att vara sträng och grym, så har den i allmänhet icke utöfvat stränghet och grymhet. Denna den ryska regeringens karakter visar sig öfverallt der centralregeringen träder fram. Underordnade embetsmän, äfven af högre slag, kunna visserligen låta en orientalisk tygellös våldsamhet och brutalitet komma sig till last och låta sina nycker göra sig gällande; men sådan är icke den regering, som har sitt säte i Petersburg och derifrån handhar den öfversta ledningen af rikets angelägenheter. Vilja vi derföre riktigt uppfatta den ryska regeringens handlingssätt vid den kapitulation, som å Borgå landtdag afslöts mellan det finska folket och densamma, så mäste vi söka att se efter hvilka intressen den kunde hafva att göra så. Den hade visserligen, som sagdt, makten att behandla Finland hur den ville och att helt simpelt och enkelt förvandla det till en rysk provins, men det var icke dess intresse att handla så. För det första måste vi fästa oss vid att Finlands samhällsskick var ett gammalt och inveckladt och att det icke är lätt att med reda och ordning åstadkomma en öfvergång från ett sådant till ett annat. För att detta skulle kunna ske, måste man ha tillgång på personer, som förstodo att öfverblicka, och i tanken omfatta både det samhällsskick som existerade och det som man skulle vilja införa, samt ännu dessutom att uttänka en plan för sjelfva öfvergången. Sådana funnos icke och kunde icke finnas i det ryska riket. Sådana former som existerade i