Ett handelsfördrag med Frankrike. Till följe af den emellan England och Frankrike afslutade handelstraktaten, som visserligen ännu endast till en del tillämpas, men som från och med den 1 nästkommande Oktober kommer att helt och hållet träda i kraft, hafva affärerna emellan dessa begge länder genom den nedsättning af tullsatserna, som utgör innehållet af densamma, antagi ett nytt lif, och man har å begge sidor om kanalen börjat att alltmera inse tördelarne af detta Cobdens och Chevaliers gemensamma verk. Vid betraktandet af detta törhållande, och den benägenhet, som franska regeringen tyckes visa för sådana underhandlingar, är det obehagligt för ett folk, som har en för den franska industrien så begärlig atsättningsprodukt, som verldens bästa jern, att vara tvungen att sväfva i en absolut okunighet om hvad regeringen gjort, eller om den ens gjort något, för aut gå till mötes de önskningar, som sedan början af året från åtskilliga håll uttalats för att formå densamma försöka att genom ett med den fransk-engelska traktaten likartadt fördrag åvägabringa en utvidgad och förökad handelsförbindelse med Frankrike. Detta är så mycket obehagligare, som vi se andra nationer med största framgång begagna sig af samma medel för att åstadkomma fördelaktiga handelsförhållanden med detta land. Tyska tullforeningen och Schweiz föra underhandlingar i detta alseenden med franska regeringen; och mellan Belgien och Frankrike har ett sådant fordrag nyligen blifvit afslutadt. Fördelarne af en sådan traktat för Sverige kan icke gerna bestridas. Många svenska produkter skulle genom lindrigare tull i Frankrike der med stor fördel kunna afsättas. Vi vilja blott påpeka att importtullen nu i Frankrike är 30 fes pr 100 kilogr. för svenskt stål. För engelskt är den blott 8 tes för samma qvantitet, och skulle tullsatsen för det svenska stålet kunna fås nedsatt lika lågt, är det intet tvifvel att ju icke atsättningen betydligt skulle förökas. Med anledning häraf vilja vi ännu en gång hemställa till regeringen huruvida icke det vore lämpligt att antingen genom regeringens nuvarande minister hos franska regeringen eller, vom så behöfdes, genom en i de fransk-svenska handelsförhållandena fullkomligt hemmastadd person med serskildt uppdrag söka att inträda i underhandlingar i sådant syfte. I sammanhang med dessa underhandlingar om utverkande at samma formåner, hvad tullafgifter och andra kommersiella förhållanden beträffar, som England nu åtnjuter vore det då äfven skäl att söka åstadkomma frihet för svensk undersåte från tvånget att vara försedd med pass, på det han må kunna undvika begagna sig af hvad, som under närvarande förhållande vanligen praktiseras, nemligen att, då så erfordras, forneka sin nationalitet och uppgifva sig vara engelsman, i hvilket fall pass ej affordras honom. Sverige saknar säkerligen icke män, fullkomligt vuxne