Göteborgsposten – 1 maj 1861, sida 1

möjligen varit ett skydd för hr L:s förmåga dessutom har L. skrifvit mycket och blifvit känd som statistiker. Hurudan han såsom sådan är, har för några år sedan en kritik ai en utmärkt man visat och nu senare en recension från Upsala. De små skrifterna, föga kända, förklara hr L. som en stor slarf och fuskare och bevisa många fel, till hvilka han såsom sådan i sitt arbete gjort sig skyldig Hr L. har polemiserat häremot och vitro oss veta att statsrådet tagit kunskap om stridskrifterna, för att med oväld kunna döma rättvist i en utnämning, der för hr IL. så många puffar och meriter öfverallt bland riksstånden, i tidningarne och i pratet blifvit samlade. Statistiska byrån säges derföre vara att lyckönska, som, om den också icke i sin sekreterare genast erhållit en erkänd och ryktbar statistiker, likväl sluppit ifrån hr L. Dagligt Allehanda, som burit sig illa åt i reformfrågan, tros för den betan skull komma att förlora mycket förtroende och många prenumeranter. Stackars blad! Det är troligtvis en öfverilning, hon har i ett ögonblick af barnslig afundsamhet icke frågat etter hvad hon gjorde, blott hon gjorde tvärtemot Aftonbladet. Kanhända sitter hon nu och slår sig för hufvudet och tvingar sig att hålla god min i elakt spel, hvilket härvidlag kanske borde omvändas till elak min i godt spel. Förty — icke kan Allehanda i själ och hjerta och samvete, ifall redaktionen har sådana medarbetare, vara emot en reform, som öfver hela landet efterlängtas och med billighet fordras. Vi tro Allehanda om bättre, att hon derföre vänder om bladet igen, ger sig en ny titel, nya patroner och blir hygglig och löftesrik på nytt. På den i senare tider med kritiska blickar mera bemärkta Helgeandsholmen, der man nu senast (för att ytterligare försäkra oss om aflägsenheten af den tid då allt blir jemnadt, fint och grönt) uppbygdt ett ridhus af sten, der har man dock nu börjat planera marken och göra rabatter för träd oeh blommor. Åndock något. Detta skall bli till ögonfägnad för kungen, som har sina fönster alldeles midtför och som nu slipper utsigten af ett gammalt gult ruckle och komposter. Kungen ämnar nemligen icke utbyta sin lilla våning i flygeln mot en större och konungsligare i sjelfva slottet. Mojligen blir det framdeles fråga om att bereda en tillgång derifrån till Desiderias f. d. stora praktvåving, af hvilken då ena hälften skulle tjena kungen till lokal för mindre tillställningar, då icke hvita hafvet och närgränsande kan begagnas, samt den andra hälften upplåtas åt hertigen af Dalarne, ifall han skaffar sig en hertiginna. Basaren, som var arrangerad till förmån för frigifna qvinnor, besöktes talrikt. De fina damerna, som gjort sig så gemena att stå i stånd, voro ytterst ämabla men fasligt dyra. Måtte de penningesummor, som inkasserades, ha välsignelse med sig, och grefvinnor och fröknar derhos. B. P.