de båda borgarena, och postiljonen gjorde sig i ordning att föra bort hästarne. — Nicolas, sade Fouch6 till den unge soldaten, ni måste skynda till staden. Gå der först till posten och hör efter nya hästar. Begär derefter, antingen ni får hästar eller ej, en vagn, och om ingen sådan skulle fås, så sök att få tag i den första bondvagn ni stöter på. Vi skola betala hvad det kostar, men skynda! Nicolas försvann. — Det är onödigt! skrek postiljonen, som hört dessa befallningar. Jag för mina hästar in till stallet och skall derifrån skicka er, hvad j behöfven. — Du skall stanna med dina hästar här och får ej röra dig ur fläcken! gade Fouch med befallande ton. Men .. . invände postiljonen. — Vi behålla dig. — Hvarför det? — Du skall föra oss till nästa skjutsombyte, om hästarne här äro ute. — Till nästa skjutsombyte! utropade postiljonen. Mina kampar ha redan gått fyra mil! — Nåja! då skola de gå fyra till, så blir det åtta. — Det är detsamma som att spränga dem. -— De få stupa, om så behöfs, men om inga