Göteborgsposten – 30 april 1861, sida 1

förhållanden, derpå är lord Elgin ett framstående exempel. Under en stor del af sitt lif har han varit tvungen att fjerran från sitt tädernesland och den del af verlden der berömmet och äran egentligen utdelas utföra tjenster, från hvilka de flesta andra skulle sträfvat att undandraga sig för deras besvärlighets skull. — Han har sedan nära tjugu år flackat omkring från den ena sidan at jordklotet till den andra för att tillvarataga det britiska rikets vidtutgrenade intressen. Det var på denna bana som han slutligen leddes att negotiera den sista freden med Kina, som öpppnat detta land för den europeiska verlden och som sålunda fästat hans namn vid en af verldshistoriens vigtigaste händelser. Denna bana, som nu ledt till hans ära, syntes dock törst helt och hållet egnad att förstöra hans framtid. Han hade år 1841 lyckats vinna inträde i underhuset, men hade knappast suttit der några veckor, då han genom sin faders död blef skottsk lord. Dessa hafva icke sjelfskrifven plats i ofverhuset, men äro dock uteslutna från att vara representanter i underhuset; och lord Elgin blef genom denna händelse således fördrifven från den parlamentariska banan, som i England utgör den förnämsta vägen till utmärkelse. — Det var derigenom som han drefs att mottaga platser i aflägsna kolonier, hvilka en person med parlamentarisk bana för sig skulle undanbedt sig. Först sändes han till Jamaica för att öfvertaga styrelsen af denna ö. Denna plats innehade han i fem års tid. Etter sin aterkomst derifrån sändes han i samma egenskap till Canada. Långt borta från de lifliga striderna i England, strider i hvilka namn vunnos och förlorades, var han tvungen avt intaga en plats hvars förnämsta åliggande var att på det bästa och lämpligaste sättet gora intet. Detta tillfälle begagnade dock lord Elgin att afsluta en handelstraktat mellan kolonierna och Förenta Staterna, som förenade dem genom förökade kommersiela intressen. Efter iterkomsten derifrån till England ville man åter sända honom till den östliga hemisferens aflägsnaste länder, Kina och Japan. Hans vänner ansågo att han länge nog uppoffrat sig utan ära; men lord Elgin ville icke undandraga sig sitt lands tjenst och reste till den yttersta östern. Der hade han att negotiera tördrag af ganska vansklig natur med Kinas och Japans mot vestern så misstrogna folk. Han hade icke att göra med barbarer utan ned sluga diplomater; han hade att använda bestämdhet och eftergifvenhet på samma gång. Det var ett arbete som fordrade en synnerig takt. Lord Elgin utförde det dock med särdeles framgång och då kineserna företogo sig den dårskapen att begagna sig af hans bortresa för att försöka att upphäfva det insängna fördraget, blef han tvungen att åter vända tillbaka till Kina. Huru det sålunda uppkomna kriget slutades genom den af lord Elgin negotierade freden, som ställde Kina och den vestra verlden i ett helt nytt förms — UU