Göteborgsposten – 27 april 1861, sida 1

icke wille bestämma sig för att bli hustru till någon anspråkslös landtjunkare i provinsen eller någon finanskarl af tredje rangen. Ingendera af dessa utsigter behagade den unga flickan. Begåfvad med en liflig inbillningskraft, längtade hon bort från sitt hem, der hon egde så få förströclser. Sedan några månader tillbaka hade m:me de Morandes ersatt sin gamle trädgårdsmästare, som blifvit orkeslös, med en ung man om 16 å 17 år. Denne egde denna manliga skönhet, som genast gör intryck. Han hette Noöl. Laura älskade eller snarare trodde sig älska blommor och, under förevändning af att tillfredsställa denna sin smak, slösade hon på en liten jordbit i trädgården som hon sjelf odlade denna ömhet, hvarmed naturen så rikt begåfvat qvinnohjertat. Laura och den vackre trädgårdsmästaren träffade derföre ofta tillsammans. Den senare hade genast frapperats af sin unga frökens beundransvärda skönhet, och Laura hade sjef bemärkt den nykomnes intagande sätt. Noäöl hade aldrig känt sitt hjerta klappa och han visste ej, hvad namn han skulle gifva åt den sällsamma känsla, som mille de Morandes ingaf honom. Denna anade lätt till hvad som försiggick inom den unge mannens själ, och hen