Göteborgsposten – 27 april 1861, sida 1

om hvilka det kommer att bli fråga i min be rättelse. De känna förträffligt denna trakt, ty er utaf dem har här tillbragt sin ungdom. Sen j mina herrar, der till höger om oss, bredvid der lilla skogen, ett vackert slott med sina spetsig: torn? — Ja, sade Jean, jag ser det. Och du Nicolas ? — Äfven jag, svarade soldaten. — Nåväl, för tretio år hotade detta, m så vackra slott att falla i ruiner ; familjen, son egde det, hade flyttat derifrån efter en förfärlig bändelse, som der timat. Denna familj, fortfor Fouchå, var baronern: de Morandes! Den utgjordes af modren, som flere år varit enka, tvenne söner, af hvilka der äldste bar familjens namn och titel och den an. dre bar namnet chevalier de Bassat samt slutli gen en ung flicka om aderton år, skön som er morgonrodnad och begärlig efter att förmå ett si stort antal tillbedjare som möjligt att lofsjung: glansen af hennes skönhet. M:lle Lauras koketteri var väl kändt på tic mils omkrets; men som familjen helt och hålle saknade förmögenhet och, hvad värre var, ickt egde någon plats vid hofvet, kunde m:lle Laura oaktadt sin skönhet och sitt koketteri, ej vänt: sig i framtiden annat än nunneslöjan, såframt hor