dast är omständigheterna, som förmå mig att meddela er densamma. -— En dag skall jag kanske be er glömma alltsammans. — Kunna vi ej uträtta vårt företag, utan att få del af detta förtroende? — Nej, J måsten känna till allt. — Då höra vi. — Vagnen hade i detsamma hunnit till Lonjumeau och stannade, för att byta om hästar. När den nye postiljonen spänt för hästarne, frågade han hvart de resande ämnade sig. — Till Arpajon! svarade Fouch6. Vagnen ryckte till och rullade mot Boulainvilliers. Gorain och Gervais fortforo att sofva. — Ivem är den, ni kallar galerernas konung? frågade Brune Fouchå, och hvilken roll kan han spela i bortförandet af Bernards dotter? — En mycket verksam roll, svarade Fouch, och j skolen snart bli öfvertygade derom ; men dessförinnan måsten j lära känna orsakerna till detta bortförande. Det är just dessa orsaker, som kunna förklara de händelser, jag nu går att berätta. Betänken, att ända ifrån Bourg-la-Reine är vår vagn följd (jag öfvertygade mig nyss vid skjutsombytet om denna förföljelse) och att de, som befinna sig femhundra steg bakom oss, troligen äro desamma,