Göteborgsposten – 26 april 1861, sida 1

jag, som aldrig kan sofva i vagn, jag känner mig nu, jag vet ej huru. — Tag ännu en pris, sade Foichå, det skall göra er vaken. Gorain stoppade fingrarne i dosan. Gervais, som satt och sof vakande, om man så får säga, sökte efterapa sin kamrat, men föll derefter tungt bakut. — J förstån, återtog Fouch, att den misshandlade bonden flydde undan, men med godt minne af käppslängarne och det nya namnet på staden. — Förstår, sade Gorain med nästan slocknande stämma. — Men mötte grefven någon underrättad bonde och erhöll ett tillfredsställande svar, så komplimenterade han honom, visade sig utomordentligt älskvärd och gaf honom några myntstycken, att dermed dricka hans skål. J kännen väl detta systems kraft, mina herrar? Hvarken Gorain eller Gervais svarade. De hade båda fallit i den djupaste sömn. Fouch tog ur fickan en liten pistol och satte mynningen deraf på den enes och andres strupe. Men de båda borgarena gjorde ej en enda rörelse. Fouchå log, stoppade vapnet tillbaka i fickan, öppnade dosan och slog innehållet af densamma genom vagnsfönstret ut på vägen.