Göteborgsposten – 22 april 1861, sida 1

absolut statsform. De normanniska hertigarne som genom erötring gjorde sig till England: konungar, togo såsom eröfrare all statsmak i sina händer. Ur det råd, som de af om ständigheterna sågo sig föranledda att tidtal: kalla till delibererande om diverse olika slag af statsangelägenheter, uppväxte det engel ska parlamentet. I stället för att blott deli berera skaffade det sig under tidernas lopp genom ett klokt begagnande af skattefrågor na, ett afgörande och bestämmande inflytande på handhafvandet af hela den statsmakt, son konungen hade förenad i sina händer. Utar att derföre hafva någon bestämd gren a statsmakten att sköta, har det engelska parla mentet mer eller mindre att gora med den alla. Det har lika mycket att göra med ad: ministrationen som med lagsuftningen, lik: mycket med utrikes politiken som med in hemska förhållanden. Och huru långt de griper in i alla dessa förhållanden beror all deles af omständigheterna. Detta förhållande är ett arf från dess uppkomst. Omfånget fö! dess göromål är ännu, likasom från första bör jan, alla möjliga statsangelägenheter som kun na komma itråga för regeringens rätta skö tande. Skilnaden mot förr ligger deruti, at parlamentet nu har den deciderande makten under det att det i början var konungen son hade den. Regeringen har väl ännu som för! hela statsmakten 1 sina händer, men den äi numera blott en i förtroende mottagen makt och parlamentet har blitvit den myndighet som efter sina åsigter om statens bästa bort: gifver och återtager denna makt samt vaka! öfver att den handhafves såsom det önskar Detta är det ministeriela ansvarighetssystemet. Parlamentet är på visst sätt disponenten af hela statsmakten, hvilken det bortgifver åt regeringen på vilkor att den vid anfordran står till svars och redovisar för sitt användande af densamma. I den mån dertöre folket kan influera på parlamentet, i samma mån har det åfven tilltälle att fullkemligt göra sin vilja gällande i hela statsmaktens användande. Helt annorlunda är förhållandet i Amerika. Dess statsskick så vidt det gäller wunionen och dess förhållanden vexte icke långsamt upp såsom i England, utan måste under de yttre omständigheternas tvång på en gång göras färdigt. I slutet af förra seklet då unionskonstitutionens uppgörande skedde, hyste man i allmänhet ännu de af Montesquieu och de Lolme predikade teorierna om nödvändigheten af de såkallade skiljda statsmakternas, den lagstiftande, den exekutiva eller administrativa och domare-maktens oberoende af hvarandra. Detta försökte man vid uppgörandet at Förenta Staternas unionskonstitution äfven att i största möjliga mån realisera. Man sökte derföre att göra kougressen i hufvudsaken blott till en lagstiftande makt samt att gifva den exekutiva och administrativa makten så mycket som möjligt förmåga att vara oberoende af kongressen. Man sökte åstadkomma detta genom att gif ma es ramen — aktern