Göteborgsposten – 22 april 1861, sida 1

gissar till allt! Den der personen i spelhuset hade blifvit posterad derstädes, det är tydligt... Grefven vill förekomma allt och sätta framtiden i skygd. Att han lånar dem denna penningesumma, skall vittna till hans fördel, om jag uppnår mitt mål och om jag lyckas bevisa, att markisinnan dHorbignys dotter verkligen är död. Det är mycket skickligt, men dock ej tillräckligt... Han har förmedelst lånet fördröjt vår afresa i mer än tolf timmar, och dessa tolf timmar hafva lemnat honom tillräcklig tid att handla. Jag har begått en dumhet: jag hade bort resa ensam; de andra skulle kunnat träffa mig på vägem. Nåjal felet ar begånget. Det är säkert, att han läser i mina kort som i en öppen bok, men vänta bara! jag har en säker och genomträngande blick och håller i min hand första tråden till intrigen ... Vi få se, hvem af oss skall reda härfvan. Ah, vi skola stöta mot hinder på vägen, men vi äro nu fyra! Grefven har icke kommit att tänka på, att hans så väl beräknade frikostighet, skulle gifva oss tillfälle att fördubbla våra krafter! När Fouch slutat dessa sina reflexioner, hvilkas finhet vi äro i stånd att bedöma, hördes steg utanför i trappan. — Ah! sade Jean, det är bestämdt Brune och Nicolas. De måste ha vagnen med sig, så att vi genast kunna resa.