Göteborgsposten – 20 april 1861, sida 1

re — LA ————O—— barna begifva sig sina färde, hvita mössor skimra har och der i solskenet: allt tecken till en annalkande vår, som ock förspörjes genom de talrikt besökta repetitionerna will den sedvanliga studentkonserven. Få sång: föreningar, om ens någon, torde ha en sö duglig och utmärkt anförare, som den Upsala studentkorps har i magister Arpi, hvilken ock många gånger rönt bevis på korpsens tack: samhet och erkänsla, som han i så hög grad förtjenar. Repetitionerna till direktör Josephsons pingstkonsert ha nu äfven tagit sin borjan. Inom Sverige torde få personer ha så stor förtjenst om musiken, som hr J. Han har rastlöst strätvat, för att göra allmänheten bekant med de yppersta tonsättares verk. Ett skulle dock kunna anmärkas och det är: att äfven han allt för mycket gifvit efter för tidens sjuka — en, i synnerhet här i Upsala grasserande, pietistisk smak, som, ständigt sträfvande att göra proselyter inom alla gebit, äfven will trycka sin stämpel på den sköna konsten. Andhg musik börjar nu blifva den mest gouterade. Den anduga musiken är i och för sig visserligen ganska skön och upplyftande, men man måste akta sig för av gora den till tendensmusik. Från musiken ofvergår jag i vederbörlig ordning till teatern. Thalias portar ha nu en längre tid varit öppnade. Under hela förliden höst hade Anderssonska sällskapet att fröjda sig åt ständigt fulla hus; mest belåten syntes publiken dock vara de aftnar, då mamsell Hammarstrand — puklikens förklarade gunstling — uppträdde. Denna unga skådespelerska visar de mest lofvande anlag och torde under en god och insigtsfull ledning komma att blitva en prydnad för svenska scenen. —-Elfforss-Gilleska sällskapet, som under en tid hemsökt staden, har ej haft ått glädja sig åt någon synnerlig framgång, och än mindre sådan vågar jag förespå det Roosska sällskapet, ifall det, enligt tillkännagifvande, anläder hit. Till förmån för anskatfandet af ett bibliothek åt ett här existerande linguistiskt sällskap ha trenne dramatiska soirger gifvits för en tacksam och talrik publik. På nöjen har här sålunda ej varit någon brist och ej heller torde sådana komma att saknas änder den stundande våren, isynnerhet om en tillämnad majfest kommer att firas. Dessa nöjen oaktadt skötas studierna dock ganska väl; föreläsningarne äro i allmänhet ganska talrikt besökta, vissa så talrikt, att sittplatserna ej räcka till för alla åhörarne. Har den så mycket agiterade frågan om universitetsflyttningen ej haft annat godt med sig, så har den dock åtminstone gjutit nytt if i den gamla stammen. Många brister i undervisningen, hvilka gifvit universitetets motståndare vapen i händerna, ha nu blifvit afhjelpta. Nytt lif förspörjes inom vetandets alla grenar. Studenterna hänga ock med själ och hjerta fast vid Upsala och äro ingalunda, såsom man ofta velat påstå, vänner af den projekterade flyttningen; ty med undantag af några få läkare, hvilka föredraga det mer epicureiska lifvet i Stockholm, visa de öfriga studenterna, eå i ord som i handling, sin kärlek till — alma mater — Upsala. Kastar man en blick på det sätt, hvarpå striden emellan de s. k. Stockholmsoch Up