Göteborgsposten – 20 april 1861, sida 1

— —— — nn Hr de Sommes helsade artigt och lemnade genast budoaren. Hans ansigte var blekare och läpparne mera sammanbitna än vanligt. — Hvar är han? frågade han betjenten. — TJ stora vestibulen; jag visste icke, om han fick komma in... svarade denne. — Godt! jag går ned i trädgården, bed den främmande söka upp mig der. Han hade knappast varit nere i trädgården ett par minuter, förrän en förnämt klädd karl kom skyndande emot honom. — Ah! per dio! sade den nykomne glädtigt; ni låter edra vänner stå i förstugan, grefve? — Jag trodde icke, att markis Camparini, som aldrig blifvit presenterad för markisinnan, kunde infinna sig hos henne, svarade grefven torrt. — Ah! inföll markisen, utan att lemna sitt behagliga småleende, det är just derföre att jag aldrig blifvit presenterad för den tjusande herrskarinnan öfver min bäste väns hjerta, som jag tillåtit mig infinna mig vid hennes dörr. Diavolo! min bäste grefve, jag hoppas ni genast förskaffar mid den sökta äran att bli föreställd för henne. — Markisinnan är sysselsatt med sin toilett. — Låt oss då göra ett slag genom träd